Första Korinthierbrevet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Kapitel 1

1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad [att vara] Kristi Jesu apostel, och broder Sosthenes, 2 till Guds församling i Korinth, de som är helgade i Kristus Jesus och kallade [att vara] heliga, tillsammans med alla, överallt, som åkallar vår herres Jesu Kristi namn: 3 Nåd åt er och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. 4 Jag tackar alltid [min][1] Gud för den Guds gåva ni gavs i Kristus Jesus 5 som överflödar i allt slags tal och kunskap 6 eftersom Kristi vittnesbörd har befästs i er 7 så att ingen som helst gåva fattas er under väntan på att vår herre Jesus Kristus ska uppenbaras. 8 Så ska ni också stå fasta till änden, oförvitliga på vår herre Jesu [Kristi] dag. 9 Trofast (är) Gud, genom vilken ni utvalts till gemenskap med hans son Jesus Kristus vår herre.

10 Men jag vädjar till er, syskon[2], i vår herres Jesu Kristi namn, att alla vara samstämda och inte söndra er. Låt er åter fogas samman i hans medvetande och hans avsikt. 11 Av Chloes [husfolk] har jag nämligen fått veta att det finns osämja hos er, mina syskon.[2] 12 Jag uppfattar att några av er säger: "Jag är Paulinsk", andra: "Jag är Appolloian", andra: "Jag följer Petrus" och ännu andra: "Jag är Kristi!" 13 Har Kristus blivit delad?[3] Inte har väl Paulus korsfästs för er, eller är det i Paulus namn ni döpts? 14 Tack gode Gud[4] för att jag inte döpt några av er, förutom Crispus och Gaius[5] 15 så att inte någon ska säga sig ha blivit döpt i mitt namn. 16 Jo, jag har också döpt Stefanas hushåll, men därutöver vet jag mig inte ha döpt någon. 17 Ty Kristus har inte sänt mig att döpa utan att förkunna evangelium, och det utan vishet eller briljans[6], för att inte Kristi kors skulle bli tömt på innehåll. 18 Ty ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men en Guds kraft för oss som räddas. 19 Ty det står skrivet: Jag bryter ner de visas vishet. De förnuftigas förnuft gör jag om intet.[7] 20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna tidsålders kloka debattörer? Har inte Gud gjort världens visdom till dårskap? 21 Ty när nu inte världen lärde känna Gud genom Guds vishet, uppenbarade Gud genom budskapets dåraktighet frälsning för dem som tror. 22 När nu judarna begär tecken och grekerna strävar efter vishet, 23 så förkunnar vi en korsfäst Kristus — stötande för judarna och vansinnigt för hedningarna — 24 en Kristus, som är Guds kraft och Guds vishet. 25 Ty Guds vansinne är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna. 26 Betrakta er kallelse, syskon.[2] Inte många var visa enligt köttet, inte många förmögna, inte många av fin familj. 27 Men de i världen osmarta utvalde Gud för att göra bort de visa, och de i världen svaga utvalde Gud, för att ställa de starka där med skammen. 28 Och det som i världen är utan värde, det som ingen tänker på, utvalde Gud, för att sätta stopp för det som är något. 29 Därigenom har ingen människa[8] något att skryta över inför Gud. 30 Men på grund av honom är ni i Jesus Kristus, som blev vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, helighet och befrielse. 31 Ty som det står skrivet: Den som är stolt ska vara stolt i Herren.[9]

Noter
  1. Varierande läsarter
  2. 2,0 2,1 2,2 Grekiskans har samma ord för bror och syster. Betydelsen avgörs av böjningen. Här är det böjt i pluralis maskulinum – bröder – vilket är den form som används också när båda könen tilltalas.
  3. Eller Kristus har blivit delad.
  4. Ordagrant: Jag tackar [Gud] där "Gud" saknas i viktiga manuskript. Uttrycket bör uppfattas som en retorisk formel. (Conzelmann: 1 Corinthians, s.36)
  5. Namnen skrivs på grekiska Krispos och Gaios men anses vara transkriberade latinska.
  6. Ordagrannt: Inte i ordets vishet för att...
  7. Jes 29:14. Texten stämmer överens med LXX med undantag för det sista verbet, där LXX har κρύψωjag ska gömma, fördunkla medan Paulus skriver ἀθετήσωJag ska göra oduglig, annullera
  8. Ordagrannt: Inget kött
  9. Jer 9:24 (Orden "i Herren" saknas i den citerade texten.)

Kapitel 2

1 Och när jag kom till er, syskon[1], kom jag inte med ordets auktoritet eller klokhet när jag predikade Guds mysterium[2] för er. 2 Ty jag beslutade att inte bry mig om[3] någonting hos er utom Jesus Kristus och hans korsfästelse[4] 3 Jag var svag, rädd och jättedarrig hos er. 4 Mitt tal och mitt budskap bestod inte av övertygande kloka ord utan av att visa Ande och kraft, 5 för att ni skulle tro inte på människors klokhet, utan på Guds kraft. 6 Men vi talar vishet bland de fullvuxna, men inte den här tidens vishet eller den här tidens förgängliga härskares vishet, 7 utan vi talar om Guds vishet som är dold i ett mysterium, som Gud förutbestämde före tidsåldrarna till vår härlighet, 8 som ingen av den här tidens härskare [ingen av dem som nu har makten] känner till. För om de hade vetat, hade de inte korsfäst härlighetens Herre.

9 Utan precis som det står skrivet:

Det som inget öga har sett, inget öra har hört,
och ingen människas hjärna har tänkt på på,[5]
det har Gud förberett åt dem som älskar honom.

[6]

10 har Gud avslöjat det för oss genom Anden: för Anden undersöker allt, även Guds djup. 11 Känner någon människa till det som är i människan, utom människans ande, som är i henne? På samma sätt känner ingen till det som är i Gud, utom Guds Ande. 12 Men vi har inte tagit emot världens ande utan den Ande som är från Gud, för att vi ska känna till det som getts åt oss av Gud, 13 det som vi också talar om, inte med ord som den mänskliga visheten lärt oss, utan med ord som Anden har lärt oss, ord som för de andliga tolkar det andliga. 14 Naturliga människor tar inte emot något från Guds Ande, för det är dumheter för dem, och de kan inte förstå det som kräver andlig urskiljning. 15 Men den andlige urskiljer allt, men själv blir han inte undersökt av någon. 16 Ty vem har lärt känna Herrens tankar/sinne, som rådgör med honom? Men vi har Kristi sinne.

Noter
  1. Ordagrant: bröder
  2. Många handskrifter skriver vittnesbörd.
  3. Ordagrant: känna
  4. Ordagrant: och denne korsfäst.
  5. Ordagrant: Det som inte stigit upp i en människas hjärta. I antiken tänkte man sig att man tänkte med hjärtat.
  6. Citat från Jes 64:4

Kapitel 3

Ni är inte färdiga än

1 Och jag, syskon[1], kunde inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga, som småbarn i Kristus. Jag fick ge er mjölk i stället för den mat ni ännu inte kunde tillgodogöra er. Men det kan ni inte ens nu, 3 eftersom ni fortfarande är köttsliga människor. Det finns ju avund och gräl bland er. Är ni inte köttsliga och lever enligt det mänskliga? 4 När någon säger: "Jag tillhör Paulus" och "Jag tillhör Apollos" – är ni inte människor?

5 Vad är alltså Apollos? Och vad är alltså Paulus? Tjänare, genom vilka ni kom till tro, och var och en med den uppgift Herren har gett oss. 6 Jag planterade. Apollos vattnade. Gud fick det att växa. 7 Det är varken den som planterar eller den som vattnar som räknas[2], utan den som får det att växa – Gud. 8 Den som planterar och den som vattnar är en, men var och en ska få sin lön för det jobb han eller hon har gjort. 9 För vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds bygge.[3] 10 I enlighet med den nåd jag fick från Gud lade jag en grund, som en skicklig arkitekt, men huset bygger någon annan.

Granska hur ni bygger, var och en av er!' 11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan läggs, och den grunden är Jesus Kristus. 12 Om någon på den grunden bygger med guld, silver, ädelstenar, trä, hö eller halm, 13 kommer vars och ens arbete att synas tydligt, för den dagen visar det sig att det avslöjas i eld, och av vilket slag vars och ens arbete är, kommer elden att bevisa. 14 Om det någon har byggt står kvar, får han lön. 15 Om det någon byggt brinner upp, förlorar han det[4], men själv blir han räddad, som ur eld. 16 Vet ni inte att ni är Guds tempel, och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon förstör Guds tempel, kommer Gud att förstöra honom, för Guds tempel är heligt, och det är också vad ni är.

18 Lura inte er själva. Om ni sinsemellan tycker er vara visa i den här tiden – bli dåraktiga, för att bli visa! 19 För den här världens vishet är dåraktig för Gud. Det står ju skrivet: "Han som snarar de visa i deras list"[5]. 20 Och dessutom: "Herren känner till de visas tankar, och vet att de är tomma"[6] 21 Skryt alltså inte inför människor, inte någon av er, för allt är ert 22 – Paulus, Apollos och Kefas, världen, livet och döden, nuet och framtiden – allt tillhör er, 23 men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Noter
  1. Ordagrant: bröder
  2. Ordagrant: är något
  3. Med tanke på idén att bygga med guld, silver och ädelstenar, och vers 16, är det nog ett tempelbygge Paulus tänker sig.
  4. Eller: blir han bestraffad
  5. Citat från Job 5:13
  6. Citat från Ps 94:11

Kapitel 4

Världen avskyr oss, men Gud ska erkänna oss

1 Tänk på oss som på medarbetare åt Kristus och förvaltare av Guds mysterier. 2 Vad som efterfrågas bland förvaltare, är pålitlighet. 3 För mig är det den minsta frågan om jag blir dömd av er eller av en mänsklig domstol, men jag bedömer inte ens mig själv. 4 Visserligen vet jag ingenting som talar mot mig, men jag är inte rättfärdigförklarad för det. Den som bedömer mig är Herren. 5 Döm alltså ingenting i förväg, inte förrän han kommer – Herren, som också ska lysa upp det som göms i mörkret och avslöja hjärtats avsikt. Då ska var och en få erkännande från Gud.

6 Men detta, syskon[1], har jag tillämpat på mig själv och Apollos för er skull, för att ni från oss ska lära er att inte utöver vad som står skrivet, och inte bli uppblåsta över den ene i jämförelse med den andre. 7 För vem särskiljer dig? Vad har du som du inte har fått? Om du har fått det, varför skryter du om det som om du inte hade fått det? 8 Ni har redan tillräckligt. Ni har redan blivit rika. Ni har gjorts till kungar utan oss. Jag önskar verkligen att ni hade gjorts till kungar, för att vi skulle kunna regera tillsammans med er. 9 För det tycks mig som om Gud visar upp oss apostlar sist, som dödsdömda, eftersom vi blivit ett spektakel för världen, både för änglar och människor. 10 Vi är dårar på grund av Kristus, men ni är förståndiga i Kristus. Vi är svaga, men ni är starka. Ni är respekterade, vi är vanhedrade. 11 Ännu idag är vi hungriga och törstiga, nakna, slagna och hemlösa, 12 trötta av att arbeta med våra egna händer. När vi blir förolämpade, välsignar vi. När vi blir förföljda, står vi ut. 13 När vi blir förtalade, tröstar vi. Vi har varit världens avfall, allas avskum, och det är vi fortfarande.

14 Det är inte för att få er att skämmas jag skriver detta, utan för att uppfostra er som mina älskade barn. 15 För även om ni har tio tusen kristna barnvakter, har ni inte många pappor, men i Kristus Jesus, genom evangeliet, har jag blivit er pappa. 16 Jag uppmanar er alltså att härma mig. 17 Därför sänder jag er Timotheos, som är mitt älskade barn och pålitlig i Herren, som ska påminna er om mina vägar i Kristus[2], precis som överallt, i varje församling där jag undervisar. 18 Några bland er har blivit uppblåsta, som om jag aldrig skulle komma till er, 19 men jag ska snart komma till er, om Herren vill. Då får jag lära känna inte bara de uppblåstas ord, utan också deras kraft. 20 För Guds rike är inte ord utan kraft. 21 Vad vill ni? Ska jag komma till er med rottingen eller med kärlek och mildhetens ande?

Noter
  1. Ordagrant: bröder
  2. Flera handskrifter lägger till: Jesus.

Kapitel 5

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Noter


Kapitel 6

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

Noter


Kapitel 7

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Noter


Kapitel 8

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

Noter


Kapitel 9

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

Noter


Kapitel 10

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33

Noter


Kapitel 11

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

Noter


Kapitel 12

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

Den bästa vägen

31 Kämpa för de största nådegåvorna. Jag ska visa er en ännu mer överlägsen väg.

Noter


Kapitel 13

<poem>1 Om jag talar både människors och änglars språk, men inte har kärlek, har jag blivit ekande brons eller en klingande cymbal. 2 Och om jag har en profetia och känner till alla mysterierna och hela kunskapen, och om jag har hela tron att förvandla berg, men inte har kärlek, är jag ingenting. 3 Om jag skulle ge bort alla mina ägodelar och överlämna min kropp för att skryta, men inte har kärlek, vinner jag ingenting.

4 Kärleken visar tålamod och godhet. Kärleken är inte svartsjuk, skryter inte och blir inte uppblåst. 5 Den skämmer inte ut sig, eftersträvar inte sitt eget bästa, blir inte provocerad, och funderar inte på det onda. 6 Den jublar inte över det som är orätt, men delar sanningens glädje. 7 Den står ut med allt, den litar på allt, den hoppas på allt, den väntar ut allt.

8 Kärleken faller aldrig. Liksom profetior kommer att ta slut, kommer tungotal att upphöra, och kunskap kommer at ta slut. 9 Vi förstår delvis. Vi profeterar delvis. 10 Men när det fullt utvecklade kommer, kommer det delvisa att ta slut. 11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och resonerade som ett barn. Men när jag blev en man, slutade jag med det som hör till barndomen. 12 Nu ser vi ju en mörk bild i en spegel[1], men då – ansikte mot ansikte. Nu vet jag delvis, men då kommer jag att förstå allt, lika väl som jag är förstådd. 13 Men nu kvarstår tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dem är kärleken. </poem>

Noter
  1. Korinth var kända för att göra antikens bästa bronsspeglar.

Kapitel 14

1 Eftersträva kärleken, och sök de andliga gåvorna, helst för att ni ska profetera. 2 För den som talar i tungor talar inte till människor utan till Gud. Ingen hör honom, utan han talar andliga mysterier. 3 Men den som profeterar talar till människor, och ger dem uppbyggnad, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar i tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 Jag vill att ni alla talar i tungor, men hellre att ni profeterar. Den som profeterar är större än den som talar i tungor, utom om han tolkar, så att församlingen får ta emot uppbyggnad. 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Noter


Kapitel 15

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58

Noter

Kapiel 16

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

Noter