Galaterbrevet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Kapitel 1

Hej!

1 Från Paulus, utsänd inte från människor eller genom någon människa utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern, som uppväckt honom från de döda, 2 och från alla syskon[1] som är med mig, till församlingarna i Galatien. 3 Nåd och frid åt er, från Gud, vår Fader, och Herren, Jesus Kristus, 4 som gav sig själv för våra synder, för att föra ut oss från den nuvarande onda tidsåldern, i enlighet med Guds, vår Faders, vilja. 5 Hans är äran i evigheters evighet. Så är det.[2]

Ni är på fel väg

6 Jag förundras över att ni så snabbt har vänt bort från honom som kallat er genom Kristi nåd[3] till ett annat evangelium 7 som inte är ett annat, utan bara några som oroar er och vill förvränga Kristi evangelium. 8 Även om vi, eller en ängel från himlen, förkunnar något annat evangelium än det vi har gett er, må han bli förbannad! 9 Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Om någon förkunnar något annat evangelium för er än det ni har tagit emot, må han bli förbannad! 10 Är det Gud eller människor jag försöker övertyga? Eller försöker jag behaga människor? Om jag jag försökte behaga människor, vore jag inte Kristi slav.

Mitt evangelium kommer direkt från Jesus

11 Jag ska se till att ni vet, syskon[4], att det evangelium som jag förkunnat inte kommer från människor. 12 Jag har inte tagit emot det från någon människa eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.[5] 13 Ni har ju hört talas om min gamla, judiska livsstil, när jag ursinnigt förföljde Guds församling och försökte utplåna den. 14 Jag blev mer judisk än de flesta jämnåriga i mitt folk, ännu ivrigare att förvalta våra fäders tradition. 15 Men när Gud, som avskilde mig i min mammas mage[6] och kallade mig genom sin nåd behagade 16 uppenbara sin son i[7] mig, för att jag skulle förkunna honom bland folken, sprang jag inte och frågade människor om råd,[8] 17 eller gick upp till Jerusalem, till dem som blivit utsända före mig. Jag reste till Arabien och därifrån tillbaka till Damaskus.

18 Tre år senare gick jag upp till Jerusalem för att lära känna[9] Kefas, och tillbringade två veckor[10] med honom. 19 De andra apostlarna träffade[11] jag inte, bara Jakob, Herrens bror[12]. 20 Jag skriver till er inför Gud – jag ljuger inte! 21 Sedan for jag vidare till regionerna Syrien och Kilikien. 22 Bland de kristna församlingarna i Judéen var jag inte igenkänd.[13] 23 De hade bara hört att "den som en gång förföljde oss, predikar nu den tro han försökte utplåna" – 24 och de prisade Gud för mig.

  1. Ordagrant: bröder. Som franskan och spanskan använder grekiskan maskulina former även för grupper av både kvinnor och män.
  2. Ordagrant: amen
  3. Vissa handskrifter skriver Jesu Kristi nåd, Guds nåd eller bara nåden.
  4. Ordagrant: bröder
  5. Det framgår inte av grekiskan om Jesus var den som uppenbarade eller den som blev uppenbarad.
  6. Jfr Jer 1:5, Jes 49:1
  7. Eller: för
  8. Ordagrant: frågade jag inte genast kött och blod till råds
  9. Eller: få information från
  10. Ordagrant: femton dagar. I antiken räknade man in både den första och den sista dagen i perioden, så femton dagar motsvarar fjorton dygn.
  11. Ordagrant: såg
  12. Kyrkohistorikern Eusebius kallar Jesu bror Jakob för den förste biskopen i Jerusalem.
  13. Ordagrant: Jag var okänd med avseende på ansiktet.

Kapitel 2

Församlingen i Jerusalem har godkänt mig

1 Fjorton år senare[1] gick jag åter upp till Jerusalem med Barnabas, och tog också Titus med mig. 2 Den gången reste jag därför att jag fått en uppenbarelse. Då redovisade jag för dem – i enskildhet med de som hade inflytande – det evangelium jag predikar bland folken, för att inte arbeta eller ha arbetat förgäves.[2] 3 Och inte ens greken Titus, som var med mig, blev tvingad att bli omskuren 4 av de insmugglade falska bröder som hade tagit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, för att förslava oss – 5 som inte ens för en timme gav vika i lydnad, för att evangeliets sanning ska nå ända till er. 6 Men de inflytelserika (vilka de var gör ingen skillnad för mig, och Gud favoriserar inga människor.[3]) – de som hade inflytande ville inte lägga till något, 7 utan när de förstod att jag blivit anförtrodd att föra evangeliet till de som inte är omskurna, precis som Petrus till de omskurna, 8 att han som utrustat Petrus som apostel bland de omskurna också har utrustat mig som apostel bland de icke-judiska folken. 9 Efter att ha känt igen den nådegåva jag fått, gav Jakob och Kefas och Johannes, de som anses vara pelare, mig och Barnabas ett handslag i gemenskap, för att vi skulle föra evangeliet till de icke-judiska folken, och de till de omskurna. 10 De bad oss bara att komma ihåg de fattiga, och det har jag också ansträngt mig att göra.

Den som är kristen ska inte göra sig till jude

11 Men när Kefas[4] kom till Antiokia, sa jag emot honom öga mot öga.[5] när han handlade fel. 12 För innan några från Jakob[6] kom, åt han tillsammans med icke-judarna, men när de kommit slutade han med det[7] och isolerade sig av rädsla för de omskurna. 13 De andra judarna anslöt sig till hans hyckleri, så att till och med Barnabas deltog. 14 Men när jag såg att de inte betedde sig i linje med evangeliets sanning, sade jag till Kefas, inför alla: Om du som är jude lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att bli som judar?

15 Vi är födda till[8] judar, inte syndiga hedningar, 16 men vi vet en människa inte blir rättfärdig genom att göra som det står i lagen, utan genom att tro på Jesus Kristus[9], och vi har kommit till tro på Kristus Jesus för att vi ska bli rättfärdiga genom att tro på Kristus och inte genom att följa lagen. För ingen köttslig varelse blir rättfärdig genom att följa lagen. 17 Men om vi, när vi vill bli rättfärdiga i Kristus, ändå avslöjas som syndare, främjar då Kristus synden? Absolut inte. 18 För om jag bygger upp det jag har förstört igen, är det jag som gör gör mig till lagbrytare. 19 Jag har genom lagen dött från lagen, för att leva för Gud. Med Kristus är jag korsfäst, 20 och jag lever inte längre, men Kristus lever i mig. Och det fysiska liv jag nu lever, lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och gett sig själv för mig. 21 Jag avvisar inte Guds nåd. För hade lagen gett rättfärdighet, hade Kristus dött förgäves.

  1. Eller: En ytterligare gång under fjorton år. Paulus tycks här beskriva samma händelse som Lukas i Apg 15.
  2. Ordagrant: för att inte på något sätt springa eller ha sprungit till tomhet.
  3. Ordagrant: Gud tar inte människans ansikte
  4. Kefas är lärjungen Simons smeknamn på arameiska, det som på grekiska heter Petrus. På svenska betyder det Klippan.
  5. Ordagrant: inför ansiktet
  6. Alltså några syskon från församlingen i Jerusalem, som leddes av Jakob, som var bror till Jesus.
  7. Ordagrant: tog han tillbaka eller drog han sig tillbaka
  8. Ordagrant: av naturen
  9. Ordagrant: genom Jesu Kristi tro

Kapitel 3

Den som tror får del av Abrahams välsignelse

1 Dumma galater! Vem har förtrollat er, som fått den korsfäste Jesus Kristus ögonvittnesbeskriven för er? 2 Bara detta vill jag veta av er: Fick ni Anden genom laggärningar eller trons lyssnande? 3 Är ni så dumma, att det som börjat i Anden nu ska sluta i köttet? 4 Har ni lidit så mycket förgäves? Om det nu var förgäves! 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er – gör han alltså det för att ni gör som lagen säger eller för att ni tror på det ni hört?

6 Abraham trodde på Gud, och det räknades som att han var rättfärdig.[1] 7 Därför vet ni att de som tror är Abrahams barn.[2] 8 Och skriften, som förutsåg att Gud skulle rättfärdigförklara hedningarna på grund av tron, förkunnade evangeliet för Abraham i förväg: I dig ska alla folk bli välsignade.[3] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med den troende Abraham.

10 Alla som gör som det står i lagen står under en förbannelse. Det står ju skrivet att förbannad är var och en som inte fortsätter att göra allt som står skrivet i lagboken.[4] 11 Men det är tydligt att ingen blir rättfärdigförklarad av Gud genom lagen, att den rättfärdige ska leva genom tron[5] 12 Men lagen kommer inte från tron, utan den som håller buden[6] ska leva genom dem.[7]' 13 Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull bli en förbannelse – det står ju skrivet att förbannad är var och en som hängs upp på trä[8]14 för att de icke-judiska folken i Kristus Jesus skulle få del av Abrahams välsignelse, och för att vi genom tron skulle ta emot löftet om Anden.

Löftet till Abraham uppfylls i Kristus

15 Syskon,[9] låt mig ta ett mänskligt exempel:[10] När ett avtal mellan människor[11] har trätt i kraft, kan ingen avvisa det eller lägga till något i det. 16 Men de som fick löftena var Abraham och hans ättling[12]. Det står inte "och hans ättlingar", som om det var många, utan och hans ättling,[13] det vill säga Kristus. 17 Detta säger jag: En lag som tillkommit 430 år senare kan inte upphäva ett avtal som redan förklarats giltigt av Gud[14], och därigenom ogiltigförklara löftet. 18 Om arvet kom av lagen, skulle det inte bero på löftet. Men Gud överlämnade det till Abraham genom löftet.

19 Varför finns då lagen? Den lades till på grund av olydnaden, tills den utlovade ättlingen kom. Den förmedlades av budbärare[15] genom en medlare. 20 En medlare arbetar för flera parter, men Gud är en. 21 Går alltså lagen emot Guds löften?[16] Absolut inte! Hade vi fått en livgivande lag, då hade rättfärdigheten verkligen kommit ur lagen. 22 Men skriften har spärrat in allt och alla i syndens fängelse, för att alla som tror ska få del av löftet – tack vare Jesu Kristi trofasthet.[17]

23 Innan tron kom satt vi i fängelse, bevakade av lagen tills tron, som skulle komma, blev synlig. 24 Lagen fick alltså vara vår barnvakt[18] tills Kristus kom för att förklara oss rättfärdiga på grund av tron. 25 Men nu när tron har kommit behöver vi inte längre någon barnvakt. 26 Genom tron på Jesus Kristus är ni alla Guds söner.[19] 27 Alla ni som blivit döpta in i Kristus har också klätt på er Kristus. 28 I honom finns varken jude eller grek. I honom finns varken slav eller fri. I honom finns varken man eller kvinna. Ni är alla ett i Kristus Jesus. 29 Om ni tillhör Kristus, är ni därför ättlingar till Abraham – arvingar i enlighet med löftet.

  1. Citat från 1 Mos 15:6
  2. Ordagrant: söner
  3. Citat från 1 Mos 12:3; 18:18
  4. Citat från 5 Mos 27:26
  5. Citat från Habackuk 2:4
  6. Ordagrant: dem
  7. Citat från 3 Mos 18:5
  8. Citat från 5 Mos 21:23
  9. Ordagrant: bröder
  10. Ordagrant: i enlighet med en människa säger jag
  11. Eller: en människas testamente
  12. Ordagrant: säd
  13. Citat från 1 Mos 12:7; 13:15; 17:7; 24:7
  14. Många handskrifter lägger till: i Kristus.
  15. Eller: änglar
  16. Några tidiga handskrifter: löftena
  17. Eller: genom tron på Jesus Kristus
  18. Grundtextens ord paidagogos betecknar en slav vars uppgift är att följa ett barn till och från skolan och se till att han skötte sin utbildning.
  19. Detta gäller alla kristna, både män och kvinnor. Men eftersom det i antiken bara var söner som ärvde, medan döttrar fick hemgift, är et en poäng att det står söner här, och inte barn.

Kapitel 4

Kristna är som myndiga söner, judar som omyndiga

1 Men jag säger: så länge arvtagaren är ett barn, är han ingenting bättre än en slav, trots att han är allas herre. 2 Han får lyda barnvakter och förvaltare ända till den tid hans Pappa har bestämt. 3 På samma sätt var vi, när vi var barn, förslavade under världens krafter. 4 Men när det var dags[1] skickade Gud sin son, född av en kvinna, född under lagen, 5 för att köpa dem som står under lagen fria, och adoptera oss. 6 Eftersom ni är söner, har Gud sänt sin sons Ande in i våra hjärtan, där han ropar: "Abba! Fader!" 7 Därför är du inte längre en slav, utan en son. Och om du är en son, är du också en arvinge till Gud.

8 Då, när ni inte hade lärt känna Gud, var ni förslavade av de gudar som av naturen inte finns.[2] 9 Men nu, när ni känner Gud, eller snarare när ni har blivit igenkända av Gud, hur kan ni nu återvända till dessa svaga och fattiga krafter vars slavar ni vill bli igen? 10 Ni bevakar dagar, månader, tillfällen och perioder. 11 Jag blir rädd för er skull, att jag på något sätt har arbetat förgäves för er.

12 Bli som jag, eftersom jag också har blivit som ni. Syskon,[3] det ber jag er om! Ni har inte gjort mig något illa, 13 men ni vet att det var på grund av en fysisk sjukdom[4] som jag förkunnade för er första gången, 14 och ni varken föraktade eller avvisade den prövning jag innebar för er[5], utan tog emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus. 15 Var har ni alltså er lycka? För jag vittnar för er, att om det varit möjligt, hade ni slitit ut era ögon för att ge dem till mig. 16 Har jag alltså blivit er fiende genom att säga er sanningen? 17 De andra intresserar sig inte för er av godhet, utan för att de vill avskärma er, så att ni ska intressera er för dem. 18 Att bli föremål för någons goda intresse är alltid gott, och inte bara när jag är hos er. 19 Mina barn, som jag om igen har värkar för, tills Kristus har formats i er: 20 Jag vill vara närvarande hos er nu, och byta ut min röst, eftersom jag är villrådig angående er.

Arvet tillhör de fria barnen, inte slavbarnen

21 Säg mig, ni som vill vara under lagen, har ni inte hört lagen? 22 Ty det står skrivet att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria kvinnan. 23 Den han hade med slavinnan blev till på naturlig väg,[6] men den med den fria efter ett löfte. 24 Detta är sagt i bilder. Det finns två förbund, ett från berget Sinai, som leder till slaveri – det är Hagar. 25 Hagar är berget Sinai i Arabien, som motsvarar det nutida Jerusalem, ty hon lever i slaveri med sina barn. 26 Men det upphöjda Jerusalem är fritt, hon är vår mamma. 27 Ty det står skrivet:

Gläd dig, du ofruktsamma, som inte har fött barn,
jubla och skrik, du som inte har värkar,
ty den ensamma kvinnan får många barn,
fler än hon som har en man.

[7]

28 Ni, syskon,[8] är liksom Isak löftets barn. 29 Men precis som det var då, när den som kommit till på naturlig väg förföljde den kommit till med Andens hjälp, så är det också nu. 30 Men vad säger skriften? Kasta ut slavinnan och hennes son! Slavinnans son ska inte få ärva tillsammans med den fria kvinnans son[9]. 31 Därför, syskon[10], är vi inte slavinnans barn, utan den fria kvinnans.

  1. ordagrant: när tidens fullbordan kom
  2. Eller: av de som av naturen inte är gudar
  3. Ordagrant: bröder
  4. Ordagrant: köttets svaghet
  5. Ordagrant: er prövning i mitt kött
  6. Ordagrant: avlade han enligt köttet
  7. Citat från Jesaja 54:1
  8. Ordagrant: bröder
  9. Citat från 1 Mos 21:10. Där avslutas meningen: min son Isak!
  10. Ordagrant: bröder

Kapitel 5

Den som är fri ska inte göra sig till slav

1 Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå alltså stadigt, och trassla inte in er i slaveriets ok igen! 2 Hör på nu.[1] Jag, Paulus, säger till er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon nytta för er. 3 Jag intygar än en gång att varje människa som blir omskuren är skyldig att fullgöra hela lagen. 4 Ni blir avskurna från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen – ni har fallit ifrån nåden! 5 För vi väntar, genom Anden, i tron, på hoppet om rättfärdigheten. 6 I Kristus Jesus är det varken någon omskärelse eller icke-omskärelse som verkar, utan tro, genom kärlekens handlingar.

7 Ni startade bra. Vad har hindrat er från att lyda sanningen? 8 Den här övertygelsen kommer inte från honom som kallar er. 9 En liten surdeg får hela degen att jäsa. 10 Jag är i Herren övertygad om att ni inte kommer att tänka annorlunda. Men den som oroar er får bära sitt straff, vem det än är. 11 Men jag, syskon[2], om jag fortfarande predikar omskärelse, varför är jag då förföljd? Då skulle det ju inte finnas något upprörande med korset. 12 Hoppas att dessa upprorsmakare avskär sig helt och hållet![3]

Köttet står i motsats till Anden

13 Ni är kallade till frihet, bröder. Bara inte friheten att ge köttet tillfälle, utan att tjäna varandra i kärlek. 14 För ett enda uppfyller hela lagen: Älska din medmänniska som dig själv.[4] 15 Men om ni biter och förtär varandra, se till så att ni inte äter upp varandra! 16 Jag säger: lev i Anden och låt er inte styras av köttets lustar! 17 För köttet vill motsatsen till Anden, och Anden motsatsen till köttet. De står i motsats till varandra, så att ni inte kan göra det ni vill. 18 Men om ni blir ledda av Anden, står ni inte under lagen.

19 Köttets verkningar är kända: sexualitet utan gränser, orenhet, hänsynslöshet, 20 avgudadyrkan, magi, hat, gräl, avund, vrede, fiendskap, splittring, sektbildning, 21 svartsjuka, alkoholism, festande och liknande saker. Jag säger som jag redan har sagt: de som praktiserar sådant kommer inte att ärva Guds rike. 22 Men Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, generositet, tillit, 23 mildhet och självkontroll. Lagen står inte i motsats till sådant. 24 De som tillhör Kristus[5] har korsfäst sitt kött tillsammans med sina lidanden och begär. 25 Om vi lever i Anden, låt oss gå i Andens riktning.[6] 26 Låt oss inte bli högfärdiga, provocera varandra, eller avundas varandra.

  1. Ordagrant: Se
  2. Ordagrant: bröder
  3. Det uttryck Paulus använder går att tolka som att han önskar att upprorsmakarna helt lämnar kyrkans gemenskap, men också som att han önskar att de skär av sig testiklarna. Kanske har Paulus helt medvetet uttryckt sig dubbeltydigt.
  4. Citat från 3 Mos 19:18
  5. Flera handskrifter tillägger: Jesus
  6. Eller: Om vi lever i Anden, låt då Anden leda oss.

Kapitel 6

Ta ansvar för varandra

1 Syskon![1] Om en människa ändå upptäcks i någon synd, ska ni som är andliga återupprätta honom eller henne med andlig omsorg, men bevaka dig själv så att inte du också blir prövad. 2 Bär varandras svårigheter[2], och uppfyll på så sätt Kristi lag. 3 För den som tycker sig vara något utan att vara det, lurar sig själv. 4 Var och en ska pröva sina egna handlingar, och vara stolt över dem enbart inför sig själv, inte inför andra. 5 För var och en ska bära sitt egen bagage.[3] 6 Låt den som bli undervisad i ordet och den som undervisar dela allt gott. 7 Låt er inte bli lurade, Gud ska inte bli förlöjligad. Det som en människa sår, det får han eller hon skörda också. 8 Den som sår i sitt kött får skörda förfall i köttet, men den som sår i Anden får skörda evigt liv i Anden. 9 Låt oss inte tröttna på att göra det goda! Om vi inte ger upp får vi tillfälle att skörda. 10 Så närhelst vi har tillfälle, låt oss göra det goda mot alla, men särskilt mot dem i trons familj.

Avslutning

11 Ni ser här vilka stora bokstäver jag skriver till er med min egen hand. 12 De som vill imponera på människor genom köttet försöker tvinga er att bli omskurna, bara för att inte bli förföljda för Kristi kors. 13 För inte ens de omskurna själva håller lagen, utan vill att ni ska bli omskurna för att kunna skryta med ert kött. 14 Själv vill jag aldrig skryta, utom om vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen har blivit korsfäst för mig, och jag för världen. 15 För varken omskärelse eller icke-omskärelse betyder något – det gör bara en ny skapelse. 16 Frid och nåd till alla som lever enligt den regeln, och[4] till Guds Israel.

17 Låt ingen orsaka problem för mig mer, för jag bär Jesu märken på min kropp.

18 Vår herre Jesu Kristi nåd är med er ande, syskon![5] Så är det![6]


  1. Ordagrant: bröder
  2. Eller: bördor. Grundtextens ord antyder hårt arbete.
  3. Eller: börda. Grundtextens ord används bland annat om fartygs nyttolast.
  4. Eller: det vill säga
  5. Ordagrant: bröder
  6. Ordagrant: amen.