Jakobsbrevet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Kapitel 1

1 Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare[1] hälsar glatt de Tolv stammarna i förskingringen.[2]

2 Räkna det alltid som stor glädje, mina bröder, så fort som ni förs in i alla slags prövningar. 3 Ni förstår ju att prövningen ger er uthållighet i tron.[3] 4 Låt er uthållighet visa sig i fullbordade[4]gärningar, så att ni hålls fullkomliga, felfria och utan brist.[5]5 Om någon av er brister i vishet, be då enkelt till Gud som ger i överflöd till var och en, så ska Han ge det. 6 Be i tro, utan att vara i strid med dig själv. Den som är i strid med sig själv är som havets våg som drivs av den piskande vinden; 7 en sådan människa kan inte ta emot något från Herren, 8 splittrad som hon är, ostadig på alla sina vägar.

9 En enkel broder ska känna sig stolt när han upphöjs 10 och den rike när han ödmjukas,[6] eftersom han är som en blomma på ängen, som vissnar bort. 11 När solen med sin hetta och torka går upp över ängen, kommer dess blommor att falla ned och dess skönhet att göras om intet. På samma sätt är det med den rike. Han vissnar bort i sin strävan.

12 Saliga är de som uthärdar prövning, [7] eftersom de är värdiga att ta upp Livets Krona, som utlovats dem som älskar Honom.

13 Ingen som prövas[8] ska säga att frestelsen kommer från Gud, för Gud kan inte göras ansvarig för någons onda synd, Han frestar ingen. 14 Var och en frestas[9] av sina egna lustar, som ligger på lur för att snärja och fånga. 15 Sedan blir Lustan havande och föder synd, och synden föder fram sitt fullgångna barn - Död. 16 Förleds inte, mina älskade syskon.[10]

17 Varje god gåva och varje fullkomlig sak som skänks från ovan, kommer ner från Ljusens Fader, som inte förändras och som aldrig förmörkas. [11]18 Hans längtan har fött fram oss till Hans sannings ord, [12] för att vara en förstlingsfrukt [13] bland det som Han skapat. 19 Vet detta, mina älskade syskon; [14] Var människor som är snabba att lyssna och långsamma till att tala, långsamma till vrede. 20 Ty människans vrede leder henne bort från [15] rättfärdighet inför Gud. 21 Därför - lägg bort varje orenhet och den överflödande laglösa ondskan och greppa tag i det ord som blivit inplanterat i er, den kraft som räddar och bevarar era själar. 22 Bli ordets görare och inte enbart dess hörare - de bedrar sig själva. 23 Ty den som är ordets hörare och inte dess görare blir som en som ser sitt eget ansikte i en spegel. 24 Han fäster sin uppmärksamhet på sig själv och genast när han går därifrån glömmer han vem han är.[16] 25 Men den som blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar vid den, glömmer inte och blir dess görare och blir salig i sin gärning.

26 Om någon anser sig vara from, men inte klarar att tygla sin tunga utan bedrar sitt hjärta, är all "fromhet" utan nytta eller kraft. 27 Men för att fira en from och ren Gudstjänst inför er Gud och Fader - ta er an de sjuka, föräldralösa och änkorna, de betryckta. Fläckas inte av världen.

  1. Egentligen används grekiskans "doulos", "δοῦλος", som brukar översättas "slav".
  2. Grundtexten har en dubbeltydighet som gör att det också kan läsas "stammarna som utgår från De Tolv".
  3. Eller: "Ni förstår ju att prövningen verkar (skapar) en fasthet i tron."
  4. Eller fullkomliga...
  5. Alltså som ett offerdjur i templet. Det finns en parallellism mellan den "fullbordade gärningen" och det fullkomliga, felfria offret som bärs fram i templet.
  6. Grekiskan har en parallellism i språket i vers 9 och 10. Ordagrannt "en låg broder ska känna sig stolt när han lyfts och den rike brodern när han sänks ned lågt"
  7. Eller "frestelse".
  8. eller "Ingen som frestas..."
  9. eller "prövas"...
  10. Egentligen ordagrannt: "Förleds inte, mina älskade bröder."
  11. "ställs i skuggan", som vid en solförmörkelse. När något ställer sig mellan ljuskällan och oss.
  12. Herrens λόγος - "logos", alltså Hans uttalade ord.
  13. På samma sätt som offren...
  14. Egentligen ordagrannt: "mina älskade bröder"
  15. Egentligen "verkar inte till"
  16. Alltså - det handlar om vår identitet, att den inte får sitta enbart på ytan. Bilden handlar inte om att våra minnen är flyktiga, utan att identiteten inte syns på utsidan.

Kapitel 2

1 Mina syskon, ni kan inte göra skillnad på människor och samtidigt tro på Herren Jesus Kristus, den Högt Älskade.[1] 2 Om en man kommer in i er samling[2] och har guldringar på fingrarna och skinande kläder och en tiggare i paltor också kommer in,3 och ni säger till den i fina kläder "Sitt här, på den bästa platsen", medan ni säger till tiggaren "Du kan stå där borta", eller "du får sitta på golvet" 4 dömer ni då inte er själva så att ni själva blir bedrövade? 5 Hör, mina älskade syskon, har inte Gud utvalt de fattiga i världen att bli rika i tron och ärva hans rike, som han lovat dem som älskar honom?

6 Men ni föraktar den fattige. Trots att det är just de rika som försöker kontrollera er och dra er inför domstolar; 7 trots att de smädar det underbara namn som uttalats över er. 8 Uppfyll Rikets lag[3], som den står skriven "Du ska älska din nästa som dig själv". Då handlar du fullkomligt och vackert. 9 Om ni gör skillnad på folk och folk, skiljer era handlingar er från Gud[4], överbevisade av lagen att ni gått över en gräns. 10 Den som håller varje bud i lagen, men råkar bryta ett enda, har brutit hela lagen. 11 Den som undervisat dig "Bryt inte äktenskap" har också sagt "Dräp inte". Om du inte bryter äktenskap, men dräper, har du brutit mot hela lagen. 12 Tala och handla i stället som den som ska utväljas[5] efter Frihetens lag. 13 Den som uttalar domar utan barmhärtighet kommer dömas utan barmhärtighet, men barmhärtigheten triumferar över domen.

14 Vad gör det för nytta, mina syskon, om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte har väl övertygelsen i sig själv kraft att frälsa honom? 15 Om en bror eller syster till att börja med saknar kläder och därtill tillräcklig mat för dagen, 16 och från er får höra "Gå i frid. Klä er och ät er mätta" men inte får något för kroppen, till vilken nytta är det? 17 På samma sätt är det med tron - om den inte har handlingar, är den död och utslocknad.

18 Några säger "Du tror?" - ja, och har gärningar också! Visa mig din tro, utan några handlingar, så ska jag genom mina handlingar visa dig min tro. 19 Du tror att "Gud är En"[6], vackert trott! Också demonerna tror det och darrar. 20 Kan du inte förstå, falska människa, att tron utan handlingar är en lat tro?

21 Abraham, vår far, blev inte han förklarad rättfärdig genom gärningar när han lade Isak, sin son, på altaret? 22 Se - tron samverkade med hans handlingar och genom handlingarna blev hans tro fullkomlig.[7] 23 Så uppfylldes det som skriften sagt, "Abraham trodde på Gud och räknades som rättfärdig" och kallades Guds vän. 24 Ni ser att genom gärningarna blir människan förklarad rättfärdig och inte genom tron enbart. 25 På samma sätt var det med Rahab, sexarbetaren. Var det inte genom handlingar hon förklarades rättfärdig, när hon tog emot budbärarna som gäster och sedan en annan väg släppte ut dem? 26 Liksom en kropp skild från anden är död, är en tro skild från handlingar död.

  1. Högt älskad av Gud.
  2. eller synagoga
  3. SFB översätter "Den Konungsliga lagen". Det är alltså inte världens lag, utan Guds rikes lag som åsyftas.
  4. Eller "Om ni gör skillnad på folk och folk, syndar ni, ..."
  5. eller "dömas"
  6. Vilket är en del i den dagliga judiska trosbekännelsen "Hör Israel..."
  7. Handlingar och tro lyfts här fram som fullkomliga på samma sätt som offren i templet skulle vara det.

Kapitel 3

1 Inte många ska bli lärare, mina syskon, se att vi får en strängare dom. 2 Vi [1] kan ofta få många att falla. Om vi inte felar genom vad vi säger,[2] blir vi fullkomliga och ges kraft att tygla också hela kroppen. 3 När vi betslar hästar så att de ska lyda oss, styr vi hela kroppen på dem. 4 Tänk också på skeppen, som är så stora, och som kastas fram av våldsamma vindar, ändå styrs de och kan ligga alldeles still i vattnet, med det minsta rodret. 5 6 På samma sätt är det med tungan. Den minsta lemmen i kroppen kan göra mycket. Den minsta elden kan tända den största skogen och tungan är en eld, en egen värld av orättfärdighet. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand, själv tänd i Gehenna. [3] 7 Bland alla naturens djur, flygande, krälande eller simmande, finns inga som inte kan tämjas och har tämjts av människan. 8 Men tungan kan människan inte tämja, orolig, olydig, felaktig och fylld av dödligt gift. 9 Med den lovsjunger vi vår Herre och Fader, men med den förbannar och dömer vi människorna, skapade till Guds avbild. 10 Med samma mun uttalar vi både lov och förbannelse. Sluta med det, syskon, så får det inte vara! 11 Kan en källa innehålla både klart, sött och bittert vatten? 12 Kan, syskon, ett fikonträd få oliver? En vinranka få fikon? En salt vattenkälla ge sötvatten? 13 De visa och kloka bland er – visa med er livsföring på den mildhet som visheten för med sig. 14 Men har ni bitter iver och splittrande självhävdelse i era hjärtan ska ni inte skryta eller ljuga för er själva. 15 Sådan vishet kommer inte från ovan, utan är världslig, själisk, demonisk. 16 Där det finns en iver att tränga sig fram, att hävda sig själv, råder också oordning och låga handlingar. 17 Visheten från ovan är dock, först och främst, verkligen helig och ren, därefter fridsbringande, följsam, full av nåd och god frukt, orubblighet och ärlighet; 18 Rättfärdighetens frukt sås ut i frid och skjuter nya skott hos de fridfulla.

  1. alltså "vi lärare"
  2. Eller "Om vi inte genom våra ord får någon på fall"
  3. Verserna skrivs ihop för att undvika en versbrytning mitt i meningen "Den minsta elden kan tända den största skogen" (v6) "och tungan är en eld..."

Kapitel 4

1 Var kommer all strid och kamp inom er [1] ifrån? Är det inte från begären som för strid i era egna lemmar? 2 Ni längtar, men får inget. Ni dödar i avund, men uppnår inget. Ni strider och träter. Ni äger dock ingenting, för att ni inte ber. 3 Ni ber, men ni får inget, därför att ni ber på ett dåligt sätt. För att tillfredsställa era egna begär.

4 Förbundsbrytare, [2] Vet ni inte att vänskap med världen [3] är detsamma som fiendskap med Gud? Den som därför medvetet gör sig till vän med världen, utsätter sig själv för Guds vrede. 5 Eller menar ni det vara tomt prat när det står skrivet "Anden i oss längtar svartsjukt". 6 Men Han ger en större nåd. Därför är det sagt: "Gud står emot dem som gör sig stora. De som gör sig små ger Han nåd." 7 Underordna er alltså Gud. Gör motstånd mot djävulen [4] och han ska fly ifrån er. 8 Närma er Gud och Han ska dra er närmre sig. Tvätta era händer, syndare och rena era hjärtan, ni med flera viljor. 9 Lid och gråt och sörj: Låt skrattet vändas i sorg, glädjen i skam. 10 Gör er själva små inför Herren så ska Han lyfta upp er.

11 Förtala aldrig varandra, syskon; den som förtalar ett syskon eller dömer ett syskon förtalar Lagen och dömer Lagen. Men den som dömer Lagen, uppfyller inte Lagen utan gör sig till Lagens domare. [5] 12 Det finns bara en lagstiftare och domare, den som kan rädda till liv eller fördärva. Vem är väl du att döma din nästa?

13 Ni som säger "Idag eller i morgon ska vi resa till den ena eller andra staden för att stanna där ett år och handla där, med god vinst", 14 ni vet inte hur livet ser ut i morgon. Ni är som dagg i solljuset. En kort stund där och sedan lika snabbt borta igen. 15 I stället borde ni säga "Om Herren vill, får vi leva och göra det ena eller det andra". 16 Nu är ni skrytsamma och skrävlar. Allt sådant skryt tynger och är ont.

17 Den som vet hur man handlar gott, men ändå inte handlar så, missar målet. [6]

  1. eller: "bland er"
  2. Egentligen "äktenskapsbrytare" (μοιχαλίς, moichalis), men här åsyftas dem som är trolösa mot Gud.
  3. "Världen" här sett som den världsliga makten, pengar, etc.
  4. διάβολος - Diabolos - betyder också "den som skvallrar" eller "den som anklagar", men används främst i NT om djävulen.
  5. Alltså; sätter sig själv över Lagen.
  6. Alltså - "begår synd". Egentligen "skapar synd" eller "skapar att missa målet". Poängen är att en handling inte enbart god eller ond, utan att följden av att utföra eller inte utföra en handling kan fortfarande leda till att vi missar målet. Det är alltså också en synd att inte handla när vi vet vad som är rätt.

Kapitel 5

1 Nu - ni som är rika - klaga och tjut över de plågor som kommer drabba er; 2 er rikedom ruttnar, era kläder äts av mal, 3 ert prydnadsguld och ert silver ärgar och rosten [1] vittnar mot er och förtär ert kött som eld. Ni har samlat åt er själva och lagt undan, dessa sista dagar. 4 Se - lönen till arbetarna som slagit åkrarna på er mark har ni oärligt hållit tillbaka. Den ropar till himlen och skördearbetarnas gråt har nått Herren Sebaots öron. 5 Ni har levt bekvämt och njutningsfullt. Ni har gött era hjärtan som på slaktdagen. 6 Ni har dömt - ja dödat - den rättfärdige, den som inte satt sig upp mot er.

7 Ha alltså tålamod, syskon - Herren kommer! Se, jordbrukaren väntar på den dyrbara frukten som jorden ska ge, tålmodigt väntande på både tidigt och sent regn. 8 Var också ni tålmodiga och gör era hjärtan fasta för Herrens ankomst närmar sig. 9 Kämpa inte mot varandra, syskon, så att ni inte blir dömda. Se, domaren står vid dörren. 10 Syskon, ta profeterna som talat i Herrens namn till föredömen i att utstå lidande och visa tålamod. 11 Ja, vi säger 'Saliga är de som håller ut'. Ni har hört om Jobs tålamod och ni har sett hur Herren satte stopp för det eftersom Herren är full av medlidande och barmhärtighet.

12 Men framför allt, mina syskon, svär inte vid vare sig himlen eller jorden eller ge någon annan ed. Utan låt ert ja vara ett ja och ert nej vara ett nej. Annars kommer ni få stå till svars. 13 Får någon av er lida ska den be, är någon av er glad så låt den sjunga psalmer av glädje. 14 Är någon bland er sjuk, låt den kalla till sig de äldste i församlingen [2] och låta dem be för den sjuke och smörja med olja i Herrens namn. 15 Trons bön ska rädda den sjuke och Herren ska resa den sjuke upp och om han har begått några synder ska de bli förlåtna. 16 Bekänn era brister för varandra och be för varandra att ni ska bli helade. En aktiv bön från en rättfärdig åstadkommer mycket. 17 Elia var en man som oss. Men när han ihärdigt bad att det inte skulle regna, föll heller inget regn på tre år och sex månader. 18 Och han bad igen och regnet föll och jorden lät frukten växa. 19 Syskon - om någon av er vänder sig bort från sanningen och någon visar denne vägen tillbaka 20 låt denne veta att den som visar syndaren tillbaka ska rädda en själ och dölja en myckenhet av synd.

  1. Eller "giftet". Här finns en dubbeltydighet - Jakob använder medvetet ett ord som kan tolkas både som "rost" och som "gift" och i överförd bemärkelse "ont förtal (som 'förgiftar')".
  2. Alltså de lokala församlingsledarna. De "andligt mogna". πρεσβύτερος - "presbyteros".