Johannesevangeliet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Innehåll

Kapitel 1

Prolog

1 I första början[1] var Ordet.
Ordet var hos Gud,
och Ordet var Gud.
2 Det[2] var från början hos Gud.
3 Allt blev till genom det[2],
och ingenting som finns blev till utan det.
4 I honom[2] fanns liv,
och livet var människornas ljus.
5 Ljuset lyser i mörkret, och mörkret når det inte.
6 En människa kom, sänd av Gud.
Han hette Johannes.
7 Han kom som vittne,
för att vittna om ljuset,
för att alla skulle bli troende genom honom.
8 Han var själv inte ljuset,
men skulle vittna om ljuset.
9 Det var det sanna ljuset,
som kommer in i världen,
och upplyser varje människa.[3]
10 Han fanns i världen,
och världen hade blivit till genom honom,
men världen kände inte igen honom.
11 Han kom till sina egna,
men hans egna tog inte emot honom.
12 Men åt dem som tog emot honom,
gav han rätten att bli Guds barn,
åt dem som tror på hans namn.
13 Barn, inte genom blodsband,[4]
inte genom mänskliga beslut,[5]
inte genom en mans vilja,
utan födda av Gud.
14 Ordet blev kött
och slog upp sitt tält bland oss.
Vi såg hans härlighet[6],
en härlighet som tillhör Faderns enastående[7],
en härlighet full av nåd och sanning.[8]
15 Johannes vittnar om honom med orden:[9]
"Det är honom jag talade om,
när jag sade att den som kommer efter mig står över mig,
för han fanns före mig."[10]
16 Från hans fulla förråd[11]
har vi alla fått nådegåva efter nådegåva,
17 för lagen fick vi genom Mose,
men nåden och sanningen kom med Jesus Kristus[12].
18 Gud har ingen någonsin sett –
det är Gud, den enastående,[13]
som är i Faderns famn,[14]
som har gjort honom synlig.

Vem är Johannes?

19 Detta är Johannes vittnesmål, när judéerna[15] i Jerusalem sände präster och leviter att fråga honom:

– Vem är du?
20 Han erkände utan omsvep:
– Jag är inte Kristus.
21 Vem är du då? frågade de. Är du Elia?
– Det är jag inte, sa han.
– Är du profeten?[16]
– Nej,[17] svarade han.
22 – Vem är du? frågade de då. Vi behöver[18] ett svar att ge till dem som sänt oss. Vad säger du om dig själv?
23 Då sa han, med profeten Jesajas ord:
– Jag är en röst som ropar i ödemarken: Gör Herrens vägar raka!
24 Fariséernas utsända[19] 25 frågade honom:
– Varför döper du, om du varken är Kristus, Elia eller profeten?
26 Jag döper i vatten, svarade Johannes. Bland er finns någon ni inte känner, 27 han som kommer efter mig. Jag är inte värd att lossa hans sandalremmar.[20]

28 Detta hände i Betania, på andra sidan Jordan, när Johannes var där för att döpa.

Vem är Jesus?

29 Nästa dag såg han Jesus komma gående[21], och utbrast:
– Titta! Här är Guds lamm, som tar bort världens synd! 30 Det är honom jag talade om när jag sa: "Efter mig kommer en man som står över mig, för han fanns före mig."[22] 31 Jag kände inte igen honom, men det är för att göra honom känd för Israel jag har kommit och döpt i vatten.
32 Johannes vittnade:
– Jag har sett Anden komma ned som en duva från himlen, och bli kvar hos honom. 33 Jag kände inte igen honom, men han som sänt mig att döpa i vatten sa till mig: "Honom du ser Anden komma ned över och bli kvar hos, han är det som ska döpa i helig Ande." 34 Det har jag sett,[23] och jag vittnar om att han är Guds son[24].

De första efterföljarna

35 Nästa dag stod Johannes där igen, tillsammans med två av sina adepter. 36 När han såg Jesus gå förbi, sa han:
– Titta! Guds lamm!
37 De två adepterna hörde honom säga det, och följde efter Jesus. 38 När Jesus vände sig om och såg att de följde efter honom frågade han:
– Vad letar ni efter?"[25]
– Rabbi! Var bor du?[26] svarade de.
(Rabbi betyder "lärare")
39 Kom, så får ni se! sa han.

De följde alltså med, såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Klockan var ungefär fyra på eftermiddagen.[27]

40 Andreas, Simon Petrus[28] bror, en av de två som lyssnat på Johannes och blivit efterföljare till Jesus[29], 41 letade först reda på[30] sin bror, som hette Simon, och sa:

– Vi har hittat Messias!
(Messias betyder "Kristus")[31] 42 Andreas tog med sig Simon[32] till Jesus. Jesus granskade honom och sa:
– Du är Simon Johannesson.[33] Du ska kallas Kefas.
(Kefas betyder "Petrus".)[34]

43 Dagen därpå, på väg[35] till Galiléen, fann han Filippos. Jesus sa till honom

– Följ mig.

44 Filippos var från Betsaida, precis som Andreas och Petrus.[36] 45 Filippos fann Nathanael och sa till honom:

– Honom som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om – honom har vi hittat! Han heter Jesus Josefsson och är från Nasaret!
46 Från Nasaret? svarade Nathanael. Kan det komma något gott därifrån?[37]
– Kom med och se! sa Filippos.

47 När Jesus såg Nathanael komma gående[38] utbrast han:[39]

– Här kommer[40] en äkta, sveklös israelit!
48 Hur känner du mig? frågade Nathanael.
– Jag såg dig sitta under fikonträdet, innan Filippos ropade på dig , svarade Jesus.
49 Rabbi, du är Guds son! Du är Israels kung! utbrast Nathanael
50 Du tror på mig eftersom jag sa att jag såg dig under fikonträdet. [41] svarade Jesus. Mer än så ska du få se.[42] 51 Jag säger er, att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar gå upp och gå ned till människans son.[43] Så är det![44]
  1. Joh börjar med samma ord som den antika grekiska översättningen av 1 Mos.
  2. 2,0 2,1 2,2 "Det" eller "han", syftande på "ordet" (ho logos) som är maskulinum på grekiska. Innebördsmässigt syftar dock "Ordet" här på den preexistente Krisus, vilket motiverar en växling mellan "han" och "det" i den svenska översättningen.
  3. eller Det/han var det sanna ljuset, som upplyser varje människa som kommer till världen.
  4. Ordagrant: Blod (i plural) ungefär "genom mor och far".(Zerwick 1988)
  5. Ordagrant: Kötts beslut
  6. Uttrycket Herrens härlighet används i GT om Guds närvaro i tabernaklet och Jerusalems tempel.
  7. Ordet betyder "något som det bara finns ett exemplar av".
  8. Orden nåd och sanning används i GT som beskrivning av Guds kärlek.
  9. Ordagrant: och har utropat
  10. Rangskillnaden står över mig skrivs på grekiska går före mig, vilket ger en ordlek med fanns före mig.
  11. Ordagrant: fullhet
  12. Ordet Kristus betyder den smorde, och kan också översättas Messias.
  13. Många handskrifter: har den enastående sonen i stället för Gud, den enastående.
  14. Eller: vid Faderns sida
  15. Eller: judarna. Samma ord kan beteckna någon med judisk tro, eller någon från Judéen, trakten kring Jerusalem. (Till skillnad från Jesus och hans adepter, som var från Galiléen, i norra Israel.)
  16. Jfr 5 Mos 18:15–18.
  17. Ordagrant: Inte
  18. Orden Vi behöver har lagts till för att ge god svenska.
  19. Fariséerna var en religiös grupp i opposition mot de styrande saddukéerna.
  20. Eller: knyta upp hans skosnören
  21. Ordagrant: till honom
  22. Jfr. 1:15
  23. Enligt Mark 1:10 såg han detta i samband med att han döpte Jesus.
  24. Flera handskrifter: Guds utvalde
  25. Eller: Vad vill ni?
  26. Ordagrant: Var blir du kvar? Frågan gäller var Jesus bor under vistelsen i Betania, inte var han bor permanent.
  27. Ordagrant: Det var vid tionde timmen. Romarna delade in dagen i tolv timmar, där den första började vid soluppgången och den tolfte slutade vid solnedgången.
  28. Jfr 1:42
  29. Ordagrant: honom
  30. Ordagrant: fann
  31. Messias är hebreiska, och Kristus är grekiska. Bägge betyder den smorde. I GT blir kungar (1 Sam 10:1), präster (2 Mos 40:15) och profeter (1 Kung 19:16) smorda till sitt ämbete.
  32. Ordagrant: Han tog med sig honom
  33. Många handskrifter: Simon Jonasson. Jfr Matt 16:17.
  34. Kefas är arameiska och Petrus är grekiska. Bägge betyder Klippan. Jfr Matt 16:18.
  35. Ordagrant: ville han gå
  36. Ordagrant: Betsaida, Andreas' och Petrus' (hem)ort.
  37. Eller: Kan någonting bra komma från Nasaret?
  38. Ordagrant: mot honom
  39. Ordagrant: sade han om honom
  40. Ordagrant: Se
  41. Jfr Daniels frågor ang. den badande Susanna, i tillägget till Daniels bok.
  42. Jfr Joh 11:40
  43. Jfr 1 Mos 28:12 resp Dan 7:13–14
  44. Ordagrant: Amen, amen

Kapitel 2

Bröllopet i Kana

1 Tre dagar senare firades[1] ett bröllop i Kana i Galileen. Jesus mamma var där, 2 och Jesus och hans adepter[2] var också bjudna.[3] 3 Vinet tog slut.

– De har inget vin kvar![4] sa Jesus mamma till honom.
4 Är det mitt problem, hör du du?[5] svarade Jesus. Min tid har inte kommit än.
5 Då bad hon tjänarna:[6]
– Om han ber er göra något, så gör det.

6 I lokalen[7] fanns sex stenkärl på c:a hundra liter[8] styck, för vatten till judarnas reningsbad.

7 Fyll kärlen med vatten, bad Jesus.
De fyllde dem till brädden.
8 – Häll upp och servera bröllopsvärden, bad han.

De serverade. 9 När värden smakade på vattnet, som blivit vin, visste han inte varifrån det kom. Det visste däremot tjänarna, som hällt upp vattnet. Värden ropade på brudgummen 10 och sa:

– Alla människor sätter fram det bästa vinet först, och sedan det sämre när gästerna[9] blivit berusade – men du har sparat det bästa vinet hela kvällen![10]

11 Så började Jesus göra sina tecken, i Kana i Galileen. Han visade sin härlighet, och hans adepter kom till tro på honom.

Företagarna i templet

12 Efter bröllopet[11] for Jesus[12], hans mamma, hans syskon[13] och hans adepter till Kafernaum, där de stannade i flera dagar. 13 Sedan var det tid för judarnas påskfirande[14], och då for Jesus till Jerusalem. 14 I templet såg[15] han dem som sålde kor, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[16] 15 Han gjorde en piska av rep, och drev ut både får och kor ur tempet. Han hällde ut valutaväxlarnas mynt och välte deras bord. 16 Till dem som sålde duvor sa han:

– Ta bort detta! Sluta förvandla[17] min Pappas hus till ett köpcentrum!
17 Då kom adepterna ihåg att det står skrivet:
Passionen för ditt hus kommer att förtära mig[18]
18 Då reagerade judéerna och sa:
– Vad visar du oss för tecken när du gör så här?
19 Riv det här templet, så ska jag bygga upp det igen på tre dagar! svarade Jesus.
–  20 Det har tagit fyrtiosex år[19] att bygga det här templet – och det ska du bygga upp på tre dagar?

21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. 22 När han blev uppväckt från de döda mindes adepterna att han hade sagt så, och då kom de till tro både på skriften och på det[20] Jesus sagt.

23 Medan han deltog[21] i påskfirandet i Jerusalem kom många till tro på hans namn, när de såg de tecken han gjorde. 24 Jesus anförtrodde sig inte till dem, eftersom han kände alla. 25 Han behövde ingen som berättade om människorna, för han visste själv vad som fanns i dem.


  1. Ordagrant: blev
  2. Traditionell översättning: adepter
  3. Ordagrant: bjudna till bröllopet
  4. Ordet kvar har lagts till för att ge god svenska.
  5. Eller: Vad rör det mig, frun? Ordagrant: Vad till dig och mig, kvinna? Ett semitiskt idomatiskt uttryck som också kan översättas "Vad har jag gjort dig?", samt ett normalt tilltalsord till kvinnor.
  6. Eller: dem som serverade. Vi vet inte om de var slavar i huset, eller inhyrda för att servera vid bröllopet.
  7. Ordagrant: där
  8. Ordagrant: c:a 2–3 mått, där 1 mått motsvarar 40 liter. Alltså rymde varje kärl 80–120 liter, totalt 480–720 liter.
  9. Ordagrant: de
  10. Ordagrant: Ända från början
  11. Ordagrant: detta
  12. Ordagrant: han
  13. Ordagrant: bröder. Att kalla en grupp av både bröder och systrar för "bröder" är normalt språkbruk i många språk. Syskonen kan vara yngre barn till Josef och Maria, äldre barn som Josef fått i ett tidigare äktenskap, eller kusiner till Jesus. Jfr Matt 13:55f, där både bröder och systrar nämns.
  14. Johannes berättar om tre eller fyra gånger då Jesus firar påsk tillsammans med adepterna. Jfr 5:1, 6:4, 11:55, 12:1, 13:1, 18:28 18:39 och 19:14.
  15. Ordagrant: hittade
  16. Romerska och grekiska mynt, med bild av mäktiga ämbetsmän, fick inte användas för att betala tempelskatten, utan måste växlas till judisk valuta.
  17. Eller: Gör inte
  18. Jfr Ps 69:9
  19. Enligt Josefos började tempelbygget under Herodes den stores 18:e regeringsår, som motsvarar år 19 f. Kr. Detta hände alltså tidigast vid påsken år 27 e. Kr.
  20. Ordagrant: orden
  21. Ordagrant: var

Kapitel 3

Samtalet med Nikodemos

1 En av fariséerna, som hette Nikodemos och satt i judéernas regering, 2 kom till Jesus en natt och sa:

– Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommit från Gud. För ingen kan göra sådana tecken som du, utan att Gud är med honom.
3 Jag säger dig, att ingen kan se Guds rike utan att vara född på nytt[1], svarade Jesus. Så är det!![2]
4 Hur kan en vuxen människa födas på nytt? frågade Nikodemos. Inte kan han komma in i sin mammas livmoder en andra gång, och sedan bli född?
5 Jag säger dig, att ingen kan komma in i Guds rike utan att vara född av vatten och ande[3], svarade Jesus. Så är det! 6 Det som köttet föder är kött, och det som Anden föder är ande. 7 Bli inte konfunderad över att jag säger att ni måste födas på nytt. 8 Vinden[4] blåser dit den vill. Du hör ljudet[5], men vet inte varifrån vinden kommer eller vart den blåser. Så är det med allt som Anden har fött.
9 Men hur går det till?[6] sa Nikodemos.
10 Förstår du inte det, du som är Israels lärare? sa Jesus. 11 Jag säger dig att vi talar om det vi vet, och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesmål. Så är det! 12 Om ni inte tror på det jag berättat om det jordiska, hur ska ni kunna tro på det jag har att säga om det himmelska? 13 Ingen har kommit upp till himlen utom den som kommit ned från himlen – människans son,[7] 14 som måste lyftas upp precis som Mose lyfte upp ormen i ödemarken,[8] 15 för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 Detta är hur Gud älskade världen: Han gav den sin son, den enastående, för att var och en som tror på honom inte ska bli förlorad[9], utan ha evigt liv. 17 Det var inte för att döma världen som Gud sände sin son till världen, utan för att världen skulle bli räddad genom honom. 18 Den som litar på honom blir inte dömd, men den som inte litar på honom är redan dömd, eftersom han han inte litar på Guds enastående sons namn. 19 Detta är domen: När ljuset kom till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset – för det de gjorde var ont. 20 Alla som gör det onda hatar och undviker ljuset för att det de gör inte ska avslöjas. Men de som praktiserar sanningen kommer till ljuset, för att det ska synas att de samarbetar[10] med Gud.[11]

Johannes hänvisar till Jesus

22 Sedan kom Jesus och hans adepter till Judéen. Där var de tillsammans, och där döpte han. 23 Samtidigt var Johannes och döpte i Ainon nära Saleim, där det fanns mycket vatten. Människor[12] kom och blev döpta, 24 för Johannes hade ännu inte kastats i fängelse. 25 En jude, som diskuterade rening med några av Johannes adepter, 26 kom till Johannes och sa:

– Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan, han som du vittnar om – han har börjat döpa[13], och alla människor[14] kommer till honom.
27 Ingen människa kan ta emot någonting, som han inte fått från himlen, svarade Johannes. 28 Ni intygar ju själva att jag har sagt att det inte är jag som är Kristus – jag är bara utsänd i förväg. 29 Den som har bruden är brudgum. Brudgummens vän får stå och lyssna, och jublar i glädje när brudgummen talar. Nu är jag uppfylld av glädje. 30 Nu måste han få bli större, och jag mindre. 31 Den som kommer uppifrån står över allt. Den som kommer från jorden är från jorden och talar från jorden. Den som kommer från himlen[15] 32 vittnar om det han sett och hört, men ingen tar emot det vittnesmålet. 33 Den som gör det[16] skriver under på att Gud talar sanning,[17] 34 för den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger ju måttlöst av Anden. 35 Pappan älskar sin son, och har lagt allt i hans hand. 36 Den som tror på sonen har evigt liv, men den som avvisar[18] sonen kommer inte att se livet. I stället kvarstår Guds vrede över honom.[19]
  1. Eller: Om någon inte blir född uppifrån kan han inte se Guds rike.
  2. Ordagrant: Amen, amen
  3. Eller: Om någon inte blir född av vatten och ande kan han inte komma in i Guds rike
  4. Eller: Anden. Det är samma ord på grekiska.
  5. Eller: Du hör hans röst
  6. Ordagrant: Hur kan dessa saker hända?'"
  7. Många handskrifter lägger till: som är i himlen.
  8. Jfr 4 Mos 21:8–9.
  9. Grundtextens ord kan betyda gå vilse, gå under eller förstöras.
  10. Ordagrant: är verkande i Gud
  11. Eftersom grundtexten saknar citattecken, vet vi inte var det Jesus säger slutar. Slutet av det här stycket kan alltså vara evangelieförfattarens utläggning av vad Jesus säger.
  12. Ordagrant: De
  13. Ordagrant: han döper
  14. Ordet människor är tillagt för att ge god svenska.
  15. Många handskrifter upprepar här står över allt". I så fall får nästa vers börja: "Han vittnar".
  16. Ordagrant: tar emot vittnesmålet.
  17. Eller möjligen: att han är sann Gud.
  18. Ordagrant: inte lyder
  19. Eftersom grundtexten saknar citattecken, vet vi inte var det Johannes säger slutar. Slutet av det här stycket kan alltså vara evangelieförfattarens utläggning av det Johannes säger.

Kapitel 4

Samtalet vid Jakobs källa

1 När Jesus[1] fick veta att fariséerna hört att han[2] tog emot fler adepter och döpte fler än Johannes 2 – även om det var hans adepter som döpte, inte Jesus själv – 3 lämnade han Judéen och återvände till Galiléen. 4 Eftersom han var tvungen[3] att resa genom Samarien[4], 5 kom han till en samarisk stad som hette Sykar, nära det stycke land Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs källa, och Jesus, som var trött efter resan, satte sig ner på brunnskanten.[5] Klockan var ungefär tolv på dagen.[6] 7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten.

– Ge mig att dricka, bad Jesus, 8 eftersom hans adepter hade gått till staden för att köpa mat.
9 Hur kan du, som är jude, be mig, som är samarier och kvinna, om att få dricka? undrade den samariska kvinnan, eftersom judarna inte vill ha något gemensamt med samarierna.
10 Om du kände till Guds gåva, svarade Jesus, och vem det är som ber dig om något att dricka, skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.[7]
11 Herre, du har ingen hink, och brunnen är djup, sa kvinnan[8]. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är du större än vår anfader[9], Jakob? Han gav oss källan, och drack själv ur den, med sina söner och sin boskap.
13 Var och en som dricker av det här vattnet kommer att bli törstig igen, svarade Jesus. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom, kommer att vara otörstig i evighet. Det vatten jag ska ge honom blir en källa inuti honom, där det eviga livets vatten bryter fram.[10]
15 Herre, sa kvinnan. Ge mig detta vatten, så att jag inte blir törstig och får gå hit och hämta vatten.
16 Gå och hämta din man, sa han.
17 Jag har ingen man, svarade kvinnan.
– Bra att du säger att du inte har någon man, sa Jesus. 18 Du har haft fem män, och den du har nu – är inte din man. Du har sagt sanningen.
19 Herre, nu vet jag att du är en profet, sa kvinnan. 20 Våra förfäder tillbad på det här berget, men ni säger att Jerusalem är den plats där man måste tillbe.
21 Lita på mig, frun[11], sa Jesus. Det kommer en tid när det är varken på det här berget eller i Jerusalem ni kommer att tillbe Pappa. 22 Ni tillber någon ni inte känner. Vi tillber någon vi känner, eftersom frälsningen kom genom judarna. 23 Men det kommer en tid, och det är nu, när de som verkligen tillber kommer att tillbe Pappa i ande och sanning. För sådana tillbedjare söker Pappa. 24 Gud är ande, och de som vill tillbe honom måste göra det i ande och sanning.
25 Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus, sa kvinnan. När han kommer ska han berätta allt.
26 Det är jag, sa Jesus. Jag, som talar med dig.

27 Samtidigt kom hans adepter tillbaka.[12] De blev chockade när de såg att han talade med en kvinna. Ändå var det ingen som frågade vad han ville eller vad han talade om med henne. 28 Kvinnan släppte sin hink, gick tillbaka till staden och sa till människorna:

29 Kom, så får ni se en människa som har berättat om allt jag har gjort. Inte kan han vara Kristus?
30 De lämnade staden för att gå till Jesus.[13] 31 Under tiden bad adepterna honom:
– Rabbi, ät nu!
32 Jag har mat att äta som ni inte vet om, sa han.
33 Vem har gett honom att äta? frågade adepterna varandra.
34 Min mat är att göra vad han som sänt mig vill, och göra färdigt hans verk, sa Jesus. 35 Säger inte ni: "Nu är det fyra månader kvar till skörden"? Titta, säger jag, lyft blicken! Se hur vita åkrarna är, redan klara att skördas! 36 Den som skördar får lön och samlar frukt som ger evigt liv, för att den som sår ska få jubla tillsammans med den som skördar. 37 I det här fallet är ordspråket sant: "En sår, en annan skördar." 38 Jag har sänt ut er att skörda något ni inte har arbetat för. Andra har kämpat för det ni får del av.

39 Eftersom många av samarierna från den staden kommit till tro på Jesus[14] efter att ha hört kvinnan vittna om att han berättat om allt hon gjort, 40 kom samarierna och bad honom att stanna hos dem. Han stannade i två dagar, 41 och många fler kom till tro efter att ha lyssnat på honom.

42 Nu tror vi inte längre bara för att du har berättat, sa de till kvinnan, för nu har vi själva hört honom, och vet att han verkligen är världens frälsare.

Statstjänstemannen från Kafarnaum

43 Efter två dagar reste han därifrån till Galiléen. 44 Jesus hade själv sagt att en profet aldrig blir respekterad på sin hemort, 45 men när han kom till Galiléen, blev han välkomnad av galiléerna. De hade hört om allt han gjort i Jerusalem under påskfirandet, för de hade själva varit med på påskfirandet.

46 Jesus återvände till Kana i Galiléen, där han hade gjort vatten till vin. Där fanns en statstjänsteman,[15] vars son låg sjuk i Kafarnaum. 47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judéen till Galiléen, kom han fram till honom och bad honom komma och bota hans son, som var nära att dö.

48 Om ni inte får se under och tecken kommer ni aldrig till tro, utbrast Jesus.
49 Kom innan min lille pojke dör! bad statstjänstemannen.
50 Res hem, din son lever, sa Jesus.

Mannen litade på det Jesus hade sagt, och reste hem. 51 Redan innan han kom hem[16] mötte han sina tjänare[17] som sa att hans pojke levde. 52 När han frågade dem vid vilken tid han blivit bättre, svarade de:

– Igår klockan ett[18] lämnade febern honom.

53 Då insåg pappan att det var vid den tiden som Jesus hade sagt: "Din son lever". Han själv och hela hans familj[19] kom till tro. 54 Detta andra tecken[20] gjorde Jesus när han just kommit tillbaka från Judéen till Galiléen.

  1. Många handskrifter: Herren
  2. Ordagrant: Jesus
  3. Det fanns också en väg öster om Jordan. Jesus måste ha haft djupare skäl att ta vägen genom Samarien.
  4. Samarierna härstammade dels från de israeliter som inte deporterats efter Nordrikets fall 722 f.Kr., dels från kolonister som assyrierna placerat där. Samarierna läste de fem Moseböckerna, men hade ett eget tempel på berget Gerizim, som judarna förstörde år 128 f. Kr.
  5. Ordagrant: källan. Jfr vers 11.
  6. Ordagrant: Timmen var runt sjätte. Sex timmar efter soluppgången var det middagstid.
  7. Termen levande vatten används också för det vi kallar rinnande vatten. Att döma av kvinnans svar tror hon att Jesus talar om vanligt rinnande vatten.
  8. Några handskrifter: hon
  9. Ordagrant: Pappa
  10. Eller: sprutar
  11. Ordagrant: kvinna
  12. Ordet tillbaka är tillagt för att ge god svenska.
  13. Ordagrant: honom
  14. Ordagrant: honom
  15. Statstjänstemannen kan vara en israelit som arbetar för Galiléens tetrark Herodes Antipas, eller en grek eller romare som kommit med den romerska ockupationsmakten.
  16. Den 33 km långa resan från Kana till Kafarnaum tog åtminstone två dagar.
  17. Eller: slavar
  18. Ordagrant: vid sjunde timmen.
  19. Ordagrant: hus
  20. Totalt gör Jesus sju tecken i Joh 2:1–11, 4:46–54, 5:1–9, 6:1–15, 6:16–21, 9:1–12 och 11:1–44, men det är bara de två första som numreras i texten.

Kapitel 5

Den förlamade mannen vid dammen

1 Efter detta inföll en judisk storhelg[1], och Jesus for till Jerusalem. 2 Vid fårporten[2] i Jerusalem finns en damm, som på hebreiska kallas Bet Zata[3] och som har fem pelargångar. 3 Där låg det många sjuka, blinda, förlamade och reumatiker,[4] 5 bland annat en man som varit sjuk i 38 år. 6 När Jesus såg honom ligga där, och förstod att han hade legat där länge, frågade han honom:

– Vill du bli frisk?
7 Herre, jag har ingen som kan bära mig till dammen när vattnet grumlas, svarade den sjuke. Innan jag kommer dit har någon annan hunnit före.
8 Stå upp, ta din bädd och gå , sa Jesus.

9 Genast blev mannen frisk, tog sin bädd och gick.

Men det var vilodag[5] den dagen, 10 och de judiska ledarna sa till honom som blivit botad:

– Det är vilodag. Du får inte bära på din bädd.
11 Han som gjorde mig frisk, han sa: "Ta din bädd och gå" , svarade han.
12 Vem är mannen som som sa till dig: "Ta din bädd och gå"? frågade de honom.
13 Mannen som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade diskret lämnat platsen, där en folkhop bildats. 14 Senare sökte Jesus upp honom i templet och sa till honom:
– Du märker att[6] du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inget värre händer dig.
15 Mannen gick därifrån, och rapporterade till de judiska ledarna att det var Jesus som gjort honom frisk. 16 Därigenom började de judiska ledarna förfölja Jesus, för att han gjort detta på vilodagen. 17 Jesus[7] svarade dem:
– Min Pappa arbetar nu också, och det gör jag med.

18 Då blev de ännu mer angelägna att döda honom, eftersom han inte bara upphävde[8] vilolagen, utan också talade om Gud som sin egen pappa, och därmed gjorde sig till Guds jämlike.

Jesus berättar om sig själv

19 Därför svarade Jesus:
– Jag säger som det är. Sonen kan inte göra någonting själv, utom det han sett sin Pappa göra. Vad än hans Pappa gör, gör sonen likadant. Så är det. 20 För Pappa tycker om sin son och visar honom allt han gör. Han kommer att visa honom större verk än detta, för att ni ska förundras. 21 Precis som pappan uppväcker de döda och ger dem liv, ger också sonen liv åt vem han vill. 22 Pappa dömer ingen, utan har delegerat[9]hela domen till sin son, 23 för att alla ska ge sonen lika mycket ära som hans Pappa. Den som inte ärar sonen, ärar inte heller hans Pappa, som sänt honom. 24 Jag säger som det är: Den som hör vad jag säger, och litar på den som sänt mig, har evigt liv. Han blir inte dömd, utan har vänt om från döden till livet. Så är det!

25 Jag säger som det är: Det kommer en tid, och den är nu, när de döda kommer att höra Guds sons röst, och de som hör den kommer att leva. Så är det! 26 Precis som Pappa har liv i sig själv, så har han gett Sonen gåvan[10] att ha liv i sig själv. 27 Han har också gett honom makten att döma, eftersom han är människans son. 28 Bli inte förundrade över detta, för det kommer en tid när alla i gravarna kommer att höra hans röst, 29 komma ut, och uppstå – de som gjort det goda för att leva, och de som gjort det onda för att dömas. 30 Jag kan inte göra någonting på eget initiativ – jag dömer precis som jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte gör som jag själv vill, utan som den som har sänt mig vill.

31 Om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesmål inte trovärdigt.[11] 32 Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesmål om mig är sant.[12] 33 Ni har frågat Johannes, och han sa sanningen. 34 (Jag tar inte till mig vad människor säger om mig, men jag säger det här för att ni ska bli räddade.) 35 Han var lampan som brann och lyste, och ni ville fira en stund i hans ljus, 36 men jag har ett bättre vittnesmål än det från Johannes. De uppgifter jag har fått av Pappa att göra färdigt, de saker jag gör, vittnar om mig att Pappa har sänt mig. 37 Den som sänt mig, min Pappa, har också vittnat om mig. Ni har aldrig vare sig hört hans röst eller sett hur han ser ut, 38 och ni har inte hans ord kvar inom er, för ni litar inte på honom som han sänt. 39 Ni letar i skrifterna, för ni tror att de kan ge er evigt liv.[13] De vittnar om mig. 40 Ändå vill ni inte komma till mig för att få liv.

41 Från människor får jag ingen ära, 42 men ni har fått veta att ni inte har Guds kärlek i er själva. 43 Jag är här i min Pappas namn, men ni tar inte emot mig. Om någon annan skulle komma i sitt eget namn, skulle ni däremot ta emot honom. 44 Hur kan ni ha kommit till tro, som söker uppskattning från varandra, men inte från den ende Guden?[14] 45 Tro inte att jag kommer att förebrå er inför Pappa. Den som ska förebrå er är Mose, honom som ni hoppas på. 46 Om ni verkligen trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte litar på hans skrifter, hur ska ni då kunna lita på mina ord?
  1. Troligtvis Pingst, som är den storhelg som kommer närmast efter Påsk (Jfr 2:13). Flera handskrifter har bestämd artikel – i så fall är det Påsk.
  2. Ordet port som saknas i grundtexten är tillagt med stöd av Nehemja 3:1, 3:32 och 12:39.
  3. Andra handskrifter har Betsaida, Betesda eller Belzeta.
  4. Flera senare handskrifter lägger till: och väntade på att vattnet skulle börja röra sig, (vers 4) eftersom en ängel från Herren gick ned och rörde om i vattnet då och då. Den som först gick ned i vattnet när det började röra sig blev helad, vilken sjukdom han än hade.
  5. Ordagrant: sabbat.
  6. Ordagrant: Se
  7. Många handskrifter: han
  8. Ordagrant: löste. Binda och lösa var de ord som användes när en judisk lärare, en rabbin, förklarade en handling förbjuden respektive tillåten.
  9. Ordagrant: gett
  10. Ordet gåva står inte i grundtexten, men har lagts till för att förtydliga svenskan.
  11. Ordagrant: sant.
  12. Här kan Jesus syfta antingen på Johannes döparen, eller på sin Pappa.
  13. Eller: Leta i skrifterna, om ni tror att de ger er evigt liv.
  14. Flera handskrifter: från den ende?

Kapitel 6

Pojken med bröden

1 Sedan for Jesus till andra sidan av Galileiska sjön (eller Tiberiassjön) 2 En stor folkmassa följde efter honom, därför att de sett de tecken han gjorde bland de sjuka. 3 Jesus gick upp i bergen[1] och satte sig där med sina adepter. 4 Det var nära påsken, judarnas fest. 5 När Jesus lyfte blicken, och såg att en stor folkmassa var på väg mot honom sa han till Filippos:

– Var kan vi köpa bröd, så att de kan äta?

6 Detta sa han för att pröva honom – själv visste han vad han tänkte göra. 7 Filippos svarade:

– Bröd för 200 denarer[2] räcker inte, om de ska få varsin bit.

8 En av hans adepter, Andreas, Simon Petrus bror, sa:

9 Det finns en pojke här, som har fem kornbröd och två fiskar, men vad hjälper det till så många?
10 Be människorna att slå sig ned, sa Jesus.

På platsen fanns mycket gräs. De slog sig alltså ned, 5 000 män till antalet. 11 Jesus tog bröden, tackade och delade ut till de sittande. På samma sätt delade han ut av fiskarna, så mycket var och en ville ha. 12 När de blivit mätta, sa han till sina adepter:

– Samla ihop resterna som blivit över, så att ingenting blir förstört.

13 De samlade ihop dem, och fyllde tolv korgar med bitar av de fem kornbröden som de som ätit hade fått över.

14 De människor som såg honom göra detta tecken sa:
– Han är verkligen den profet som skulle komma till världen.[3]

15 Jesus, som insåg att de tänkte komma och ta honom för att göra honom till kung, återvände ensam till bergen.

Jesus går på vattnet

16 När kvällen kom gick hans adepter ned till sjön. 17 De gick i båten och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum. Mörkret hade fallit, Jesus hade ännu inte kommit tillbaka, 18 och sjön upprördes av en stark vind.

19 Efter att ha rott en halvmil[4] såg de Jesus komma gående på sjön, allt närmare båten. Då blev de rädda, 20 men han sa till dem:
– Det är jag.[5] Var inte rädda.

21 Då ville de få upp honom i båten, och genast var båten vid land på den plats dit de var på väg.

Samtalet i Kafarnaum

22 Dagen därpå insåg folkmassan, som var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en enda båt där, och att Jesus inte gått ombord i den tillsammans med sina adepter – de hade åkt iväg ensamma. 23 Men några båtar från Tiberias hade lagt till i närheten av den plats där de ätit brödet som Herren hade bett tackbönen över. 24 När folkmassan alltså insåg att varken Jesus eller hans adepter var där, gick de ombord i båtarna och for till Kafarnaum för att leta efter Jesus. 25 När de hittade honom på andra sidan sjön frågade de honom:
– Rabbi, när kom du hit?
26 Jag säger er, svarade Jesus, ni letar inte efter mig för att ni har sett några tecken, utan för att ni har ätit av bröden och blivit mätta. Så är det! 27 Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som räcker till för att ge evigt liv, den som människans son ska ge er. På honom har Gud, Pappa, satt sitt sigill.
28 Då frågade de:
– Vad ska vi då göra för arbete åt Gud? [6]
29 Att arbeta för Gud, svarade Jesus, är att tro på honom som han har sänt.
30 Då sa de:
– Vad ska du då göra för underverk, för att vi ska se och komma till tro på dig? 31 Våra fäder fick äta mannat i ödemarken, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.
32 Jag säger er, sa Jesus då, det är inte Mose som gett er brödet från himlen, utan min Pappa som ger er det sanna brödet från himlen. Så är det! 33 För Guds bröd är det som kommer ned från himlen och ger liv till världen.
34 Herre, sa de då, Ge oss alltid detta bröd!
35 Jag är livets bröd, svarade Jesus. Den som kommer till mig kommer inte att gå hungrig, och den som tror på mig kommer aldrig att vara törstig. 36 Men jag har ju sagt er: "Ni har sett mig[7] och tror ändå inte." 37 Var och en som Pappa ger mig kommer att vara hos mig, och jag ska inte kasta ut någon av dem som kommer till mig. 38 Jag har inte kommit ned från himlen för att göra som jag vill, utan som han som har sänt mig vill, 39 och han som har sänt mig vill att jag inte ska förlora någon av dem som han har gett mig, utan uppväcka dem alla på den sista dagen. 40 Min Pappa vill att alla som ser sonen och tror på honom ska få evigt liv, och jag kommer själv att uppväcka dem på den sista dagen.

41 Då började judéerna kritisera honom för att han hade sagt: "Jag är brödet som har kommit ned från himlen".

42 Är inte det här Jesus Josefsson, sade de, vars far och mor vi känner? Hur kan han nu säga att han har kommit ned från himlen?
43 Bråka inte med varandra, svarade Jesus. 44 Ingen kan komma till mig utan att vara attraherad av Pappa, som har sänt mig, och jag ska uppväcka var och en på den sista dagen. 45 Profeterna har skrivit: Gud kommer att undervisa alla.[8] Alla som lyssnar och lär sig av Pappa kommer till mig. 46 Ingen har sett Pappa, utom den som är från Pappa – han har sett Pappa. 47 Den som tror har evigt liv. Så är det faktiskt! 48 Jag är livets bröd. 49 Era förfäder åt mannat i ödemarken – och dog. 50 Här är brödet som kommer ned från himlen, för att ni[9] ska få äta av det – och inte dö. 51 Jag är brödet, det levande, det som har kommit ned från himlen. Den som äter av det brödet kommer att leva för evigt. Det bröd jag ger, för världens liv, är mitt kött.
52 Då började judéerna gräla sinsemellan och sa:
– Hur skulle han kunna ge oss sitt kött att äta?
53 Då sa Jesus till dem:
– Om ni inte äter människans sons kött och dricker hans blod, har ni har ni inget liv i er. Så är det faktiskt! 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv. Jag ska uppväcka honom på den sista dagen, 55 för mitt kött är äkta föda, och mitt blod är äkta dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod bor i mig och jag i honom. 57 Precis som jag har liv genom min levande Pappa som sände mig, ska den som äter mig ha liv genom mig. 58 Detta är brödet som kom ned från himlen. Det är inte det som förfäderna åt, och dog. Den som äter det här brödet ska leva för evigt.

59 Det här sa han i samlingssalen, när han undervisade i Kafarnaum.

Det svåra samtalet med adepterna

60 Efter att ha lyssnat sa många av hans adepter:
– Det han säger är svårt. Vem kan förstå[10] det?
61 Men Jesus, som var medveten[11] om vad hans adepter gnällde över, sa:
– Stör ni er på detta? 62 Vad händer då om ni får se människans son stiga upp dit där han var förut? 63 Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord jag talar till er är ande. De är liv. 64 Men det finns några av er som inte litar på det.[12]

Jesus visste ju från början vilka som inte skulle tro, och vem som skulle förråda honom.

65 Därför, fortsatte han, sa jag att ingen kan komma till mig om inte Pappa tillåter det[13].
66 Många av hans adepter övergav honom på grund av detta, och följde honom inte längre. 67 Därför frågade[14] Jesus de tolv:
– Inte vill ni också gå iväg?
68 Herre, till vem skulle vi gå iväg? svarade Simon Petrus. Det eviga livets ord är det du som har. 69 Vi har kommit till tro, och vet att du är Guds helige.
70 Har jag inte själv valt ut er tolv? svarade Jesus Och ändå är en av er en djävul.

71 Han talade om Judas, Simon Iskariots son, som trots att han var en av de tolv stod i begrepp att utlämna honom.

  1. Bergsbygden öster om Galileiska sjön kallas numera Golanhöjderna.
  2. 200 denarer motsvarar ungefär 7–8 månadslöner.
  3. Jfr 5 Mos 18:15
  4. Ordagrant: 25 eller 30 stadier. Ett stadion motsvarar 187 meter, vilket ger ett avstånd på mellan 4675 och 5610 meter. Eftersom sjön som mest är 11,6 x 20 km, befann de sig mitt ute på sjön.
  5. Ordagrant: Jag är.
  6. Ordagrant: för att utföra Guds arbete?
  7. Ett fåtal handskrifter saknar mig
  8. Jfr Jes 54:13
  9. Ordagrant: någon
  10. Eller: lyda. Ordagrant: lyssna på
  11. Ordagrant: visste i sig själv
  12. Ordagrant: tror
  13. Eller: ger dem det som gåva
  14. Ordagrant: sade

Kapitel 7

Lövhyddofesten i Jerusalem

1 Därefter reste Jesus runt i Galiléen. Han ville inte resa i Judéen, eftersom judéerna planerade att döda honom. 2 Snart var det tid för judarnas lövhyddofest, 3 och hans syskon[1] uppmanade honom:
– Res iväg härifrån till Judeen, så att också dina adepter får se vad du gör. 4 För ingen som vill vara välkänd gör någonting i hemlighet. Om det här är vad du gör, gör dig då synlig för världen!
5 (Inte ens hans egna syskon trodde på honom.) 6 Då sa Jesus:
– Mitt tillfälle har inte kommit än, men för er är tiden alltid mogen.[2] 7 Er kan världen inte hata, men mig hatar de, eftersom jag intygar att det de gör är ont. 8 Gå på festen ni. Jag går inte på den här festen, eftersom min tid inte är slut.
9 Efter att ha sagt så, stannade han kvar i Galiléen, 10 men när hans bröder hade gått till festen, gick han också dit – fast inte öppet utan i hemlighet.11 Därför letade judéerna efter honom under festen, och frågade:
– Var är han?
12 Bland folket var det många som viskade om honom. Några sa att han var god, andra att han tvärtom ledde folket vilse. 13 Men ingen talade öppet om honom – de var rädda för judéerna. 14 Mitt i festen gick Jesus till templet och undervisade. 15 Då förundrade sig judéerna och sa:
– Hur kan han som är olärd vara så kunnig i skrifterna?
16 Det jag lär ut kommer inte från mig själv, svarade Jesus, utan från honom som har sänt mig. 17 Den som vill göra hans vilja kommer att få veta om läran kommer från Gud, eller om jag talar av mig själv. 18 Den som talar av sig själv vill själv få erkännande, men den som vill att den som sänt honom eller henne ska bli erkänd, är äkta, och har ingen orättfärdighet i sig. 19 Har inte Mose gett er lagen? Ändå är det ingen av er som fullgör lagen. Varför försöker ni döda mig?
20 Har du en demon, eller? svarade folket. Vem försöker döda dig?
21 Ni undrar alla över en enda sak som jag har gjort, svarade Jesus. 22 Mose gav er omskärelsen – fast den kommer inte från Mose utan från förfäderna – och ni genomför omskärelser även på vilodagen. 23 Om ni ger människor omskärelse även på vilodagen för att inte släppa Moses lag, varför blir ni upprörda över att jag har gjort en hel människa frisk på vilodagen? 24 Döm inte efter hur något ser ut – döm rättvist!
25 Då sa några av de som bodde i Jerusalem:
– Är inte det här mannen de försöker döda? 26 Ändå talar han här öppet utan att de säger något till honom. Kan arkonterna ha beslutat att han är Kristus? 27 Men vi vet ju varifrån han kommer, och när Kristus kommer ska ju ingen veta varifrån han är!
28 Ni känner mig! Ni vet varifrån jag är! ropade Jesus, som stod och undervisade. Jag kommer inte från mig själv, men han som har sänt mig, och som ni inte känner – han är äkta. 29 Jag känner honom. Det är ju från honom jag kommer, och det är han som har sänt mig.
30 Då försökte de gripa Jesus[3], men ingen lade sin hand på honom, för hans stund[4] hade inte kommit än. 31 Däremot kom många bland folket till tro på honom, och sa:
– Inte kommer Kristus, när han kommer, att göra fler tecken än vad Jesus[5] redan har gjort?

32 Fariséerna hörde folket muttra detta om honom, och översteprästerna och fariséerna skickade några vakter för att gripa honom.

33 Jag är med er en kort tid till, sa Jesus då. Sedan går jag till honom som har sänt mig. 34 Då kommer ni att leta efter mig utan att finna mig, därför att ni inte kan komma dit där jag är.
35 Då sa judéerna till varandra:
– Vart tänker han bege sig[6] där vi inte kan finna honom? Han tänker väl inte fortsätta sin verksamhet[7]i förskingringen[8] bland grekerna, och börja undervisa grekerna? 36 Vad betyder det när han säger "Då kommer ni att leta efter mig utan att finna mig, därför att ni inte kan komma dit där jag är"?
37 På festens stora avslutningsdag ställde sig Jesus och utropade:
– Om någon är törstig, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig – så säger skriften – ur hans inre ska floder med levande vatten flyta fram.

39 Detta sa han om Anden, som de som litade på honom skulle få ta emot. Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

40 När de hörde dessa ord, utbrast några av åhörarna i folkmassan:
– Han är verkligen profeten!
41 Andra sa:
– Han är Kristus!
Men några invände:
– Inte ska Kristus komma från Galileen? 42 Säger inte skriften att Kristus är en av Davids ättlingar, och kommer från Betlehem, byn där David bodde?

43 Folket blev alltså oeniga på grund av honom. 44 Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom.

45 Vakterna gick alltså tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som frågade dem:
– Varför tog ni inte med honom?
46 Aldrig har en människa talat som han! svarade vakterna.
47 NI har väl inte blivit lurade ni också? svarade fariséerna. 48 Ingen av arkonterna eller fariséerna har väl kommit till tro på honom? 49 Men den här folkmassan, som inte kan lagen, är förtrollad.

50 Då sa Nikodemos, han som sökt upp Jesus tidigare, trots att han var en av dem:

51 Inte dömer vår lag en människa utan att först lyssna till honom och få veta vad han gjort?
52 De svarade honom:
– Du är väl inte från Galiléen du också? Läs noga,[9] så ser du att profeter[10] inte kommer från Galiléen!
  1. Ordet kan också användas om halvsyskon eller kusiner.
  2. Orden tillfälle och tid översätter här samma grekiska ord, som betecknar ett tidsintervall när det är läge för något.
  3. Ordagrant: honom
  4. Ordagrant: timme
  5. Ordagrant: denne
  6. Ordagrant: fortsätta att vandra
  7. Ordagrant: att vandra
  8. Eller: diasporan
  9. Ordagrant: Undersök noga. Att det är skrifterna som ska undersökas är underförstått.
  10. Grundtextens ord är i obestämd form singular. Uttalandet handlar om profeter i allmänhet.

Kapitel 8

Ett samtal om ljus och vittnesmål

12 Jesus talade än en gång till dem:
– Jag är världens ljus. Den som följer mig ska aldrig vandra i mörkret, utan ha livets ljus.
13 Du vittnar om dig själv, invände fariséerna.[1] Ditt vittnesmål är inte sant.
14 Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesmål sant, svarade Jesus. för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag ska. 15 Ni dömer människor efter utseendet.[2] Jag dömer ingen. 16 Skulle jag döma någon, är min dom sanningen,[3] eftersom det inte bara är jag som dömer, utan jag och han[4] som har sänt mig – Pappa. 17 Och i er lag står det att två människors vittnesmål är sant.[5] 18 Jag är den som vittnar om mig själv, och han som har sänt mig, Pappa, vittnar också om mig.
19 Vem är din Pappa? undrade de då.
– Ni vet alltså varken vem jag är eller vem min Pappa är! svarade Jesus. Om ni visste vem jag var, skulle ni också veta vem min Pappa är.

20 Detta sa han vid insamlingslådan,[6] när han undervisade i templet. Ingen grep honom, eftersom hans stund[7] inte hade kommit än.

Varifrån kommer Jesus?

21 En annan gång[8] sa han till dem:
– Jag går härifrån, och ni kommer att leta efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.
22 Inte tänker han döda sig själv? sade judéerna då Han säger ju: "Dit jag går kan ni inte komma."
23 Ni är nedifrån, jag är ovanifrån, svarade Jesus.[9]  Ni är från den här världen. Jag är inte från den här världen. 24 Jag sa till er att ni kommer att dö i era synder, för om ni inte tror på att jag är,[10] kommer ni att dö i era synder.
25 Vem är du? frågade de[11] då.
– Det jag sagt er från början,[12] svarade Jesus.[13] 26 Jag har mycket att säga om er, och mycket att döma er för, men det jag säger till världen är det jag har hört från honom som har sänt mig. Han är sann.

(27 De visste inte att det var sin Pappa han talade med dem om.)

28 När människosonen blir upphöjd, sa Jesus, då kommer ni att förstå att jag är,[14] och att jag inte gör någonting som jag kommit på själv,[15] utan precis så som Pappa har lärt mig. Det säger jag. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag kommer att göra allt så som han vill ha det.[16]

Jesus välkomnar nya adepter i Judéen

30 När han sa detta, kom många till tro på honom. 31 Till dem i Judéen som hade kommit till tro på honom sa han:

– Om ni stannar kvar i mina ord, är ni verkligen mina adepter. 32 Ni kommer att lära känna sanningen, och sanningen kommer att befria er.
33 Vi är ättlingar till Abraham, svarade de, och vi har aldrig varit någons trälar. Hur kan du säga att vi ska bli fria?
34 Jag ska säga som det är, svarade Jesus. Alla som syndar är syndens trälar. Så är det. 35 En träl tillhör inte familjen för alltid, men det gör en son.[17] 36 Om ni blir befriade av en son,[18] blir ni fria på riktigt. 37 Jag vet att ni är Abrahams ättlingar. Ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har fått framgång hos er. 38 Det jag har hört hos Pappa, det säger jag. Det ni hör från Pappa – gör det!
39 Vår Pappa är Abraham, svarade de.
– Om ni var Abrahams barn, sa Jesus, så skulle ni göra som Abraham.[19] 40 Men nu försöker ni döda mig, en människa, som har sagt er sanningen som jag hört från Gud. Det gjorde inte Abraham. 41 Ni gör som er pappa.
– Vi härstammar inte från något vänsterprassel! sa de. Vi har bara en pappa, och det är Gud![20]
42 Om Gud var er pappa, sa Jesus till dem, skulle ni älska mig. Jag kommer ju från honom, och nu är jag här. Ni vet ju att jag inte kommit på eget initiativ[21]. Han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan ta emot[22] mitt budskap.[23] 44 Ni kommer från er pappa, djävulen, och det ni vill göra är det som han längtar efter. Han var en mördare redan från början. Han står inte för det som är sant, för i honom finns ingen sanning. När han ljuger, är han ärlig[24], för en lögnare är han, och lögnens ursprung[25]. 45 Men mig tror ni inte på, eftersom jag säger sanningen. 46 Vem av er kan visa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni inte på mig? 47 Den som är från Gud hör Guds ord. Ni hör det alltså inte, därför att ni inte är från Gud.
48 Talar vi inte sanning[26], svarade judéerna, när vi säger att du är samarier, och att du har en demon?
49 Jag har ingen demon , svarade Jesus . Jag hedrar min pappa, och ni föraktar mig. 50 Men jag söker inte respekt[27] för mig själv. Jag är den som söker och den som dömer. 51 Jag säger som det är: Om någon håller sig till mitt ord, ska han aldrig någonsin se döden. Så är det!
52 Nu vet vi att du har en demon! sa judéerna. Abraham har dött, och profeterna har dött, men du säger: "Om någon håller sig till mitt ord, ska han aldrig någonsin smaka döden." 53 Du är väl inte förmer än vår anfader, Abraham, som har dött? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är?[28]
54 Om jag lovprisar mig själv, svarade Jesus, är min ära ingenting. Det är min pappa som lovprisar mig, han som ni säger är er Gud. 55 Ni känner honom inte, men det gör jag. Om jag sa att jag inte kände honom, vore jag en lögnare, precis som ni. Men jag känner honom, och följer[29] hans ord. 56 Er anfader, Abraham, var överlycklig över att få se min dag. Han jublade när han fick se den!
57 Du har inte fyllt femtio år än, sa judéerna till honom då, och ändå har du sett Abraham?!
58 Jag säger som det är , sa Jesus till dem . Jag fanns[30] innan Abraham föddes! Så är det!

59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus gömde sig och lämnade tempelområdet.

  1. Ordagrant: sa fariséerna till honom
  2. Ordagrant: Ni dömer efter köttet.
  3. Eller: sannfärdig.
  4. Eller: eftersom jag inte dömer ensam utan tillsammans med honom
  5. Jfr 5 Mos 17:6.
  6. Eller: skattkammaren
  7. Ordagrant: timme
  8. Ordagrant: åter
  9. Ordagrant: sa han till dem
  10. En anspelning på Guds namn i 2 Mos 3:14
  11. Ordagrant: sa de till honom
  12. Eller: Början, som jag också har sagt er.
  13. Ordagrant:sa Jesus till dem
  14. En anspelning på Guds namn i 2 Mos 3:14
  15. Ordagrant: från mig själv gör jag ingenting.
  16. Ordagrant: till belåtenhet för honom.
  17. Ordagrant: Trälen blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid. Huset betecknar familjen inkl. barn, barnbarn, tjänare och trälar.
  18. Eller: av Sonen.
  19. Eller: Om ni är Abrahams barn, så gör som Abraham! Grammatiken i den här meningen är svårtolkad.
  20. Eller: En pappa har vi: Gud!
  21. Ordagrant: från mig själv
  22. Ordagrant: höra
  23. Ordagrant: ord
  24. Ordagrant: talar han ur sitt eget
  25. Ordagrant: pappa
  26. Ordagrant: väl
  27. Eller: ära
  28. Ordagrant: Vad gör du dig själv till?"
  29. Eller: bevarar
  30. Ordagrant: Jag är.

Kapitel 9

Mannen som föddes blind

1 När han kom gående fick han se en människa som var blind sedan födseln.

2 Hans lärjungar frågade honom:
– Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind? Han eller hans föräldrar?
3 Varken han eller hans föräldrar har syndat , svarade Jesus . Han föddes blind för att[1] Guds verk ska visa sig i honom. 4 Så länge det är dag måste vi göra hans verk som har sänt mig. Det kommer en natt när ingen kan arbeta. 5 När jag är i världen, är jag världens ljus.

6 När han sagt detta, spottade han på marken, gjorde lera av spottet och smorde den på den blindes[2] ögon.

7 Gå och tvätta dig i Siloadammen, sa Jesus.
(Siloa betyder sänd.) Då gick han därifrån och tvättade sig och kom tillbaka seende.
8 Är inte det här han som satt och tiggde? frågade grannarna och de som sett honom förut, när han var tiggare.
9 Några sa att det var han, andra sa att det var någon annan, som var lik honom. Själv sa han:
– Det är jag.
10 Då frågade de:
– Hur öppnades dina ögon?
11 Han svarade:
– Mannen som kallas Jesus gjorde lera, smorde den på mina ögon och bad mig gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit, och när jag tvättat mig började jag se.
12 Var är han? frågade de.
– Jag vet inte, svarade han.
13 De förde honom som varit blind till fariséerna. 14 Det var vilodag den dag då Jesus gjorde lera och smorde på hans ögon, och 15 fariséerna frågade honom återigen hur han hade börjat se.
– Han lade lera på mina ögon. Jag tvättade mig och såg, svarade han dem.
16 Då sa några av fariséerna:
– Den här mannen kommer inte från Gud. Han upprätthåller ju inte vilodagen!
– Hur skulle en syndig människa kunna göra sådana tecken? sa andra.
Och så blev de oense.
17 Varför säger du att han öppnade dina ögon? frågade de den blinde.
– Han är en profet, svarade han.

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41

  1. Ordagrant: utan för att
  2. Ordagrant: hans

Kapitel 10

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

Kapitel 11

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57

Kapitel 12

1 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Där ordnade de en måltid [1] åt honom. Martha passade upp och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom.

  1. ordet avser en måltid man äter på kvällen

Kapitel 15

9 Precis som Pappa älskade mig, älskade jag er. Stanna kvar i min kärlek. 10 Om ni håller er till mina instruktioner, håller ni er kvar i min kärlek – precis som jag har hållit mig till min Pappas instruktioner och hållit mig kvar i hans kärlek. 11 Det här säger jag för att min glädje ska vara hos er, och er glädje ska bli fullständig. 12  Det här är min instruktion: Älska varandra som jag älskade er. 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner om ni gör som jag har sagt åt er. 15 Jag kallar er inte "tjänare" längre, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er "vänner", för allt jag har hört från min Pappa har jag berättat för er. 16 Det är inte ni som har valt mig, utan jag som har valt er och gett er i uppdrag att gå ut och bära frukt. Er frukt ska bli så hållbar att vad ni än ber min Pappa om i mitt namn ska han ge er. 17 Det här instruerar jag er att göra: Älska varandra!

Tillägg till Johannesevangeliet

Kvinnan som varit otrogen

53 Var och en gick hem till sig, 1 men Jesus gick till olivberget. 2 I gryningen kom han tillbaka till templet. Hela folket kom till honom och han satte sig ner för att undervisa dem. 3 De skriftlärda och fariséerna ledde dit en kvinna som gripits för äktenskapsbrott[1] och ställde henne mitt ibland dem.[2]

4 Mästare, sa de till Jesus,[3] den här kvinnan har gripits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. 5 I lagen befaller Mose oss att stena sådana.[4] Vad säger du?
6 (Det sa de för att testa honom, för att få något att anklaga honom för.) Jesus böjde sig ned och skrev på marken med fingret. 7 När de fortsatte att fråga honom, tittade han upp[5] och sa till dem:
– Låt den syndfrie bland er kasta den första stenen på henne.
8 Sedan böjde han sig ned igen och skrev på marken. 9 De som hörde det gick därifrån, en efter en, de äldste först, och lämnade Jesus ensam med kvinnan som stod där[6]. 10 Jesus tittade upp[7] och sa till henne:
– Var är de, frun?[8]Blev du inte dömd av någon?
11 Ingen, herrn, svarade hon.
– Jag dömer dig inte heller, sa Jesus. Gå nu, och sluta synda från och med nu.
  1. Grundtextens ordval uttrycker att kvinnan var gift, och hade haft sex med en annan man än sin make.
  2. Ordagrant: i mitten.
  3. Ordagrant: honom.
  4. Både 3 Mos 20:10 och 5 Mos 22:22 stadgar att när en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dödas. Hur nämns inte. De som anklagar kvinnan har inte tagit med sig mannen.
  5. Eller: reste han sig upp.
  6. Ordagrant: i mitten.
  7. Eller: reste sig upp.
  8. Ordagrant: kvinna. Ordet användes vid artigt tilltal.
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda