Lukasevangeliet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Kapitel 1

Inledning

Även om det är ett flertal som tagit sig för att sammanställa en redogörelse för de händelser som fått sin uppfyllelse bland oss, i enlighet med hur de blivit överlämnade till oss av de ursprungliga ögonvittnen som sedan blivit ordets tjänare, har det också förefallit mig gott, efter att redan från början noga ha följt allt detta, skriva ned det i god ordning till dig, högt ärade Gudsälskare,[1] för att du ska få kunskap om tillförlitligheten i den information du fått.

Sakarias

Noter
  1. 'Eller:' Teofilos. Ordet kan vara namnet på den person som bett Lukas skriva sitt evangelium, och betalat kostnaderna, eller ett tilltal till den tänkte läsaren: någon som älskar Gud.

Kapitel 2

Noter


Kapitel 3

Noter


Kapitel 4

Noter


Kapitel 5

Noter


Kapitel 6

Noter


Kapitel 7

Noter


Kapitel 8

Noter


Kapitel 9

Noter


Kapitel 10

Noter


Kapitel 11

Noter


Kapitel 12

Noter


Kapitel 13

Noter


Kapitel 14

Noter


Kapitel 15

Noter


Kapitel 16

Noter


Kapitel 17

Noter


Kapitel 18

Noter


Kapitel 19

Noter


Kapitel 20

Noter


Kapitel 21

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 37

Noter


Kapitel 22

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34

35 Jesus sa till dem, "När jag sände ut er utan pengar, utan skor eller någonting annat, saknade ni något då?" "Nej, ingenting" svarade de. 36 "Men nu" sa Jesus, "så borde den som har en plånbok med pengar ta den. Och den som inte har några pengar borde sälja sina kläder och köpa ett svärd. 37 Ni förstår, det som är skrivet, 'man tyckte att han var en som bryter mot lagen'[1] måste nu bli uppfyllt i mig. Nu blir det här som är förutsagt om mig uppfyllt." 38 De sa, "Herre, vi har två svärd här!" Men Jesus svarade dem, "Sluta upp med det där!"[2] 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71

Noter
  1. Jesaja 53:12 ofta översatt: "Han räknades bland förbrytare"
  2. Ordagrannt: "Det räcker". På engelska kan det bli översatt: "Enough of that!". Lärjungarna hade inte förstått vad Jesus menade. Jesus ville förvarna lärjungarna om en kommande kris. När Jesus citerar Jesaja 53:12, vill han förklara för lärjungarna att såsom Jesus nu kommer att bli behandlad, så kommer också hans efterföljare att bli behandlade. Jesus kommer inte bli räknad bland förbrytare för att hans lärjungar är förbrytare, för det är de inte, utan för att han kommer bli orättvist behandlad. Jesus menade inte att lärjungarna skulle skaffa vapen och bli förbrytare. Han ville varna dem för hårdare tider väntade. Jesus är förkrossad över kontrasten mot hur det var innan, då han sände ut lärjungarna utan någonting alls. (Se Luk 22:36)

Kapitel 23

1 2 3 Och Pilatus frågade honom och sa: "Så du är judarnas konung?" Han svarade honom: "Du säger det".[1]

Noter
  1. Pilatus fråga ställs som ett påstående. Ordagrant står det "Pilatus frågade honom sägande: Du är judarnas konung." Därför kan Jesus svara med "Du (själv) säger det".

Kapitel 24

Noter