Markusevangeliet

Från Fribibel
Hoppa till: navigering, sök
Bibeln
Gamla Testamentet:
Första Moseboken Andra Moseboken Tredje Moseboken Fjärde Moseboken Femte Moseboken Josua Domarboken Rut Första Samuelsboken Andra Samuelsboken Första Kungaboken Andra Kungaboken Första Krönikeboken Andra Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Höga Visan Predikaren Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakarja Malaki
Nya Testamentet:
Matteusevangeliet Markusevangeliet Lukasevangeliet Johannesevangeliet Apostlagärningarna Romarbrevet Första Korinthierbrevet Andra Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet Första Thessalonikerbrevet Andra Thessalonikerbrevet Första Timotheosbrevet Andra Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet Första Petrusbrevet Andra Petrusbrevet Första Johannesbrevet Andra Johannesbrevet Tredje Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Kapitel 1

1 Här börjar evangeliet[1] om Jesus Kristus [Guds son].[2] 2 Som det står skrivet hos profeten Jesaja:[3] ”Se, jag sänder min budbärare framför dig, han ska förbereda vägen för dig.” 3 En röst ropar i vildmarken: ”Gör Herrens väg redo och rensad, Hans upptrampade stigar raka!"

4 Johannes Döparen trädde fram i öknen. Han förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Och till honom kom folk[4] från hela Judéens trakt och från Jerusalem för att öppet bekänna sina synder och döpas av honom i Jordans ström. 6 [5] Johannes bar kläder av kamelhår och ett läderbälte kring sina höfter. Han brukade äta gräshoppor och vildhonung. 7 Han förkunnade: ”Efter mig kommer han som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ned och lossa hans sandalremmar.[6][7] 8 Jag döpte er med vatten, men han kommer att döpa er med Helig Ande.”

9 I de dagarna skedde det att Jesus kom från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan 10 Genast då Jesus klev upp ur vattnet såg han himlarna slitas itu och Anden sjunka ner som en duva över honom. 11 Och från himlarymderna ljöd: "Detta är Min älskade son, som jag gläder mig åt och är stolt över."[8]

12 Genast blev han av Anden förd ut i öknen, 13 och i fyrtio dagar blev han i sin ensamhet[9] prövad av Satan[10] och han levde bland de vilda djuren och änglarna betjänade honom.

14 När Johannes blev fängslad [11] trädde Jesus fram i Galiléen [12] för att förkunna Guds evangelium.[13] 15 Han sade: "Tiden är inne[14] och Guds rike är nära.[15] Omvänd er och lita på Evangeliet.[16]

16 När han[17] gick utmed Gallileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas fiska med kastnät[18] i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sa: "Kom, följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 18 och genast släppte de sina nät och följde honom.

19 Han gick vidare ett litet stycke och såg Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes. De satt i sin båt och iordningställde näten. 20 Och han ropade till dem och de lämnade sin far Sebedaios i båten med de inhyrda och följde honom.

21 Och de gick in i Kafernaum och vid Sabbaten gick han till synagogan för att undervisa. [19] 22 Och de häpnade över hans undervisning, eftersom han undervisade med makt och inte som de skriftlärde. 23 Genast var där en man I synagogan med en oren ande som skrek: 24 "Vad har vi gjort[20] dig Jesus nasaréen? Har du kommit för att förgöra oss? Jag känner till dig och vet att du är Guds helige." 25 Jesus sa till honom: ”Var tyst [21] och kom ut ur honom!” 26 Den orena anden skakade honom och skrek med ett högt ljud och kom ut ur honom.

27 Alla var häpna och frågande varandra:
- Vad är detta? Undervisningen är ny och med auktoritet. Han befaller de orena andarna och de lyder honom.

28 Ryktet om honom färdades genast överallt till hela det Galileiska området.


29 Från synagogan gick de till sedan Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg i feber och de talade genast om det för Jesus. 31 Han tog henne i handen och reste hennes upp och hon blev fri från febern började betjäna dem.


32 Sent på kvällen, när solen hade gått ned, bars alla sjuka och alla som var besatta av demoner till honom. 33 Hela staden var samlade utanför dörren. 34 Han helade många sjuka från olika sjukdomar och kastade ut många demoner. Han tillät inte demonerna att säga något, eftersom de hade kunskap om honom.


35 Tidigt på morgonen steg Jesus upp och gick ut till en öde plats och bad. 36 Simon och de andra följde efter honom och när 37 de hittade honom berättade de att alla letade efter honom.

38 Han sa:
- Låt oss gå härifrån till en stad, så att jag kan predika[22] där, för det är därför jag har kommit.

39 Han kom och predikade[23] i synagogor I hela Galileen och kastade ut demoner.

40 En leprasjuk[24] kom till honom, knäföll och bad:
- Om du vill kan du rena mig.
41 Medlidsamt sträckte han ut sin hand och sa:
- Jag vill, bli ren!

42 och den leprasjuke blev omedelbart ren. 43 Jesus skickade iväg honom med en skarp uppmaning.

44 - Se till så att du inte säger något till någon, utan visa dig för prästen och offra det offer som Mose beordrat, som ett vittne för dem.

45 Men han gick iväg och började berätta om det offentligt och spred berättelsen[25] så att Jesus inte öppet kunde besöka någon stad. Han fick vara på obebodda platser och de kom överallt ifrån till honom.

  1. Evangelium eller ”glada nyheter” var i romariket det ord som användes när kejsaren kom med ett viktigt och glatt uttalande, t.ex. vid en viktig militär seger.
  2. Guds son finns inte med i alla manuskript och är därför placerat inom klammer
  3. Textus Receptus har istället den textkritiskt osannolika formuleringen: ”som det står skrivet hos profeterna”.
  4. Ordagrant: de
  5. Väldigt många verser i Markusevangeliet börjar med ”och”. Texten i resten av evangeliet är stilistiskt redigerad så att vi inte ser ”och” i varannan mening.
  6. eller "...böja mig ned och knyta upp hans skosnören "
  7. Joh 1:27
  8. Eller "Detta är Min älskade son, som Jag utvalt."
  9. Eller: "och i fyrtio dagar blev han i öknen..."
  10. Själva namnet "Satan" betyder ordagrant "Fienden" eller "Åklagaren".
  11. Eller: "Efter att Johannes fängslats..."
  12. Eller: "...kom Jesus till Galiléen"
  13. Eller "Guds glada nyheter". "Förkunna" är på samma sätt som en härold som läser upp ett påbud från kungen. Se not till vers 1.
  14. Egentligen: "Tiden har nått sin fullbordan."
  15. ordet nära betyder här nära mer som i rymd än tid, annan översättning "Guds rike har kommit nära"
  16. Eller: "...tro på de glada nyheterna".
  17. Alltså Jesus
  18. Not: Grundtexten anger själva rörelsen - att kasta.
  19. Not: Verbet διδάσκω - "Didaskoo" som används här kan också betyda "diskutera", "samtala" i betydelsen "samtala om läran". Undervisningen i en judisk synagoga skedde sällan med en person som föreläste, utan var snarare ett samtal där fler involverades.
  20. Tillagt för att få en riktig mening
  21. eg dämpa dig
  22. Egentligen är ordet proklamera, men det låter så ovanligt
  23. proklamerade
  24. Jag är inte säker på att det vi kallar för lepra är samma sak som den spetälska som skrivs om I Bibeln även om det är samma ord
  25. Ordagrant så står det talet

Kapitel 2

Den förlamade i Kafarnaum

1 Efter några dagar kom han tillbaka till Kafarnaum. När ryktet spritts att han var hemma 2 samlades så många människor att de inte fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. 3 Dit kom också fyra personer som bar på en förlamad man. 4 När de inte kunde komma fram med honom genom folkmassan gjorde de hål i taket ovanför Jesus, och firade ned bädden där mannen låg. 5 När Jesus såg deras tro sa han till honom:

– Mitt barn, dina synder är förlåtna.
6 Några skriftkunniga som satt där tänkte: 7 "Vad säger han? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?" 8 Jesus, som genast förstod i sin ande att de tänkte så, sa till dem:
– Vad är det ni tänker? 9 Vad är lättast? Att säga till den här mannen: "Dina synder är förlåtna", eller att säga: "ställ dig upp, ta din bädd och gå?" 10 Men för att ni ska veta att människans son har makt att förlåta synder på jorden –

Han vände sig till den förlamade.

11 – Till dig säger jag: Ställ dig upp, ta din bädd och gå hem.

12 Mannen ställde sig upp inför dem alla, tog genast sin bädd och gick ut. Alla blev förundrade och prisade Gud, och sa att de aldrig sett något sådant.

Jesus bjuder in syndarna

13 Jesus gick ut till sjön. Hela folkmassan följde med honom, och han undervisade dem. 14 När han gick förbi tullhytten såg han Levi Alfaiosson sitta där, och han sa till honom:

– Följ mig.

Levi reste sig upp och blev hans efterföljare. 15 Jesus lade sig ner för att äta i hans hus, och många tullare[1] och syndare åt tillsammans med Jesus och hans lärjungar, för det var många som följde honom. 16 När de skriftkunniga bland fariséerna såg att han åt med syndare och tullare sa de till hans elever:

– Äter han med tullarna och syndarna?

17 När Jesus hörde det sa han till dem:

– Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att bjuda in de rättfärdiga, utan syndarna.

Jesus kommer med något nytt

18 När både Johannes elever och fariséernas elever fastade, kom de och frågade:

– Varför fastar både Johannes elever och fariséernas elever, men inte dina elever?
19 – Inte kan bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är tillsammans med dem? svarade Jesus. Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta, 20 men i framtiden, när brudgummen har tagits ifrån dem, då kommer de att fasta. 21 Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt klädesplagg, för då drar den nya biten sönder det gamla tyget och river upp en större reva. 22 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar, för då spräcker vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nytt vin ska hällas i nya säckar.
23 På vilodagen[2] passerade han en åker, och hans elever började plocka några ax. 24 Fariséerna frågade honom:
– Varför gör de något som är förbjudet på vilodagen?
25 – Har ni aldrig läst vad David gjorde? sa Jesus. När han och de som var med honom var behövande och hungriga? 26 Hur han då gick till Guds hus, där Abiathar var överstepräst, och åt av offerbröden[3], som bara prästerna får äta, och gav åt dem som var med honom?
27 Han fortsatte:
– Vilodagen är gjord för människorna, inte människorna för vilodagen. 28 Därför är människans son också vilodagens herre.
  1. Skattesystemet fungerade så att den som förde in varor i en stad var skyldig att betala tull till en tullare, som köpt rätten att driva in tull på den platsen av den romerska ockupationsmakten. Tullaren fick ingen lön för detta, utan fick själv ta ut en lämplig avgift av skattebetalarna. Tullarna sågs därför både som landsförrädare och girigbukar.
  2. Eller: Sabbaten, också i det följande
  3. Prästerna placerade varje vecka tolv gigantiska brödlimpor på ett bord i det heliga i templet. Där låg de en vecka, innan man lade dit nya och prästerna åt upp de gamla.

Kapitel 3

1 Och han gick än en gång till synagogan och där fanns en man som hade en förtvinad [1] hand. 2 De iakttog honom noga för att se om han skulle bota på Sabbaten, för att kunna anklaga honom.3 Han sa till mannen med en förtvinad hand -Stig upp och kom fram här mitt ibland alla.4 Och han sa -Är det tillåtet på Sabbaten att göra gott? Eller att göra skada? Att rädda liv? Att mörda? De teg.5 Då såg han omkring sig med ilska, sorgsen för deras förhärdade hjärtans skull. Han sade till mannen -Sträck ut din hand. Han sträckte ut den och handen blev direkt återställd. 6 Men fariséerna gick bort och började genast att förhandla med Herodes anhängare om hur de kunde förgöra honom.

7 Jesus drog sig, tillsammans med sina lärjungar, bort mot sjön och stora skaror från Gallilléen följde efter, men också från Judéen. 8 Även från Jerusalem och från Iduméen, från bortom Jordan och från runt Tyros och Sidon samlades stora folkmassor som hört om de gärningar han utförde. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35


  1. Eller "förtorkad"

Kapitel 4

Liknelsen om sådden

1 Därefter började han åter att undervisa vid sjön. Det var mycket folk som samlades kring honom, så han steg i en båt och satt i den medan folket stod kvar på stranden.[1] 2 Han undervisade dem med många liknelser[2]. I sin undervisning sade han till dem:

3 "Lyssna! En bonde[3] gick ut för att så. 4 Medan han sådde var det en del som föll vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll bland stenarna, där det inte fanns mycket jord. Det växte upp snabbt på grund av det tunna jordlagret. 6 Men när solen gick upp förbrändes det, och då det inte hade några rötter så torkade det bort. 7 En del föll bland törnbuskarna. Törnbuskarna växte upp och kvävde det, och det gav ingen skörd. 8 Men en del föll i den goda jorden. Det kom upp, växte till och gav en trettiofaldig, sextiofaldig och hundrafaldig skörd." 9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med.[4]"

Liknelsernas syfte

10 När han blivit ensam med de tolv och de andra som var omkring honom, frågade de honom om liknelserna.[5] 11 Han svarade dem: "Guds rikes hemlighet har getts åt er, men för dem som står utanför är allting liknelser, 12 för att de ska se med sina ögon utan att komma till insikt, och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse.[6]"

Tolkning av liknelsen om sådden

13 Och han sade till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur ska ni då kunna förstå andra liknelser? 14 Det som bonden sår är ordet. 15 Vägkanten motsvarar dem som får del av ordet, men så fort ordet blivit sått hos dem kommer Satan och tar bort det. 16 Stenarna motsvarar dem som tar emot ordet med glädje när de hör det, 17 men som inte har något rotfäste inom sig själva och saknar uthållighet. Om de sedan drabbas av lidande eller förföljelse på grund av ordet kommer de genast på fall.[7] 18 Hos andra har sådden fallit bland törnbuskarna. Dessa är de som hör ordet, 19 men världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begäret efter andra saker tränger sig på och kväver ordet så att det inte ger någon skörd.[8] 20 Men de som tagit emot sådden i den goda jorden, de hör ordet och tar emot det, och de bär frukt trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt.

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41


  1. Mark 3:7-9; Luk 5:1-3
  2. Matt 13:34; Mark 4:33-34
  3. Ordagrant: "En såare", alltså någon som sår
  4. Matt 11:15; Matt 13:43; Mark 4:23; Luk 14:35; Upp 2:7, 11, 17, 29; Upp 3:6, 13, 22
  5. Matt 15:15; Mark 7:17
  6. Jes 6:9-10; Joh 12:40; Apg 28:26-27
  7. Matt 26:31; Mark 14:27
  8. Matt 19:23-24; Mark 10:23-24; Luk 12:15-21, Luk 18:24-25

Kapitel 5

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43



Kapitel 6

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Efter att ha hört det kom hans elever och hämtade hans kropp, och lade den i en grav.

Brödundret

30 De utsända[1] samlades hos Jesus och berättade för honom om allt de hade gjort och allt de hade lärt ut. 31 Han sa till dem:
– Kom med till en öde plats, där vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.

32 De for ensamma iväg i båten till en öde plats, 33 men det var många som såg dem åka och kände igen dem, och människor från alla städer skyndade sig att gå dit till fots, och kom fram före dem. 34 När Jesus kom dit såg han en stor folkmassa. Han tyckte synd om dem, för de var som får utan herde, och han började att undervisa dem om många saker. 35 Snart blev klockan mycket. Hans elever kom till honom och sa:

– Platsen är öde, och klockan är mycket. 36 Låt dem gå, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta.
37 – Ni kan ge dem något att äta själva, svarade han.
– Ska vi gå härifrån och köpa bröd för 200 denarer[2], och ge dem att äta? sa de.
38 – Hur många bröd har ni? frågade Jesus. Gå och titta.
– Fem, och två fiskar, svarade de när de visste.

39 Han bad dem slå sig ned i gröngräset i grupper för att äta tillsammans. 40 Och de slog sig ned i grupper om hundra eller femtio. 41 Han tog de fem bröden och de två fiskarna, lyfte blicken mot himlen, välsignade dem, bröt bröden och gav åt lärjungarna, så att de kunde servera. Fiskarna delade han ut åt alla. 42 Alla åt och blev mätta. 43 Det blev rester, tolv korgar fulla, även av fisken. 44 De som hade ätit var fem tusen män.

Jesus går på vattnet

45 Sedan såg han till att hans elever gick ombord i båten och åkte till den motsatta sidan, nära Bethsaida, medan han själv upplöste folkmassan. 46 Och efter att ha sagt adjö till dem gick han därifrån till berget för att be. 47 När det blev kväll var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. 48 Han såg dem kämpa med att ro, för vinden låg emot dem, när han framåt småtimmarna kom emot dem, gående på sjön, på väg förbi dem. 49 När de såg honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och skrek. 50 Alla såg honom och blev rädda, men han började genast tala med dem och sa:

– Var lugna, det är jag. Var inte rädda.

51 Han klev upp till dem i båten, vinden mojnade och de var oerhört förundrade. 52 De hade nämligen inte förstått det här med bröden, utan hade förhårdnade hjärtan. 53 När de kommit över till andra stranden kastade de ankar vid Gennesaret. 54 Så fort de gått ur båten blev han igenkänd. 55 De skyndade sig ut i hela det området och började bära de sjuka i sina sängar dit där de hört att han var. 56 Och vart han än kom – till en by, stad eller gård – lade man de sjuka på handelsplatserna och bönföll honom om att de skulle få röra vid kanten på hans mantel, och alla som rörde vid den blev räddade.


  1. Eller: apostlarna
  2. En denar var ett silvermynt värt en dagslön.

Kapitel 7

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 Och han kom tillbaka från Tyrus gränstrakter genom Sidon till Galileiska sjön som ligger i tiostads området[1] 32 De bar en man som var döv och hade svårt med talet till honom och bad honom att han skulle lägga sin hand på mannen. 33 Han förde ut honom från folkmassan och stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde hans tunga. 34 Han såg upp mot himlen, suckade och sa: Effata, vilket är öppna dig[2] 35 De öppnades och han hörde. Tungans band lossades och han talade korrekt. 36 Och han beordrade dem att inte säga någonting om detta till någon. Ju mer han beordrade desto mer talade det om detta. 37 De som hörde på blev mycket förvånade och sa: allt gott gör han, de som är döva ger han hörsel och åt de stumma ger han röst.

  1. Dekapolis som enligt Plinius var ett område bestående av Damaskus, Opoton, Filadelfia, Rafana, Scythopolis, Gadara, Hippondion, Pella, Galasa och Ganatha.
  2. Ordet διανοίχθητι har en intressant fyrtydighet enligt James Strong.
    1. Öppna livmodern - vara förstfödd.
    2. Öppna ögonen och öronen.
    3. Öppna sinnet för att förstå något.
    4. Öppna själet för att väcka lust till lärande.

Kapitel 8

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38



Kapitel 9

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49



Kapitel 10

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52



Kapitel 11

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33



Kapitel 12

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44




Kapitel 13

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37



Kapitel 14

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72




Kapitel 15

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47



Kapitel 16

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20