Psaltaren
Psalm 1
1 Lycklig den som inte följer de ondas råd, inte står på syndares väg
och inte sitter i smädares samling,
2 utan har sin lust i Herrens undervisning[1],
och begrundar hans undervisning dag och natt.
3 Den är som ett träd planterat vid vattenbäckar, som ger sin frukt i rätt tid[2] och vars löv inte vissnar,
och allt den gör lyckas.
4 Inte så för de onda,
utan de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför ska de onda inte bestå i domen,
och inte syndarna i de rättfärdigas samling.
6 För Herren känner de rättfärdigas väg,
men de ondas väg går under.
- ↑ Hebreiskans Torah kan översättas 'undervisning' eller 'lag' och är beteckningen på de fem moseböckerna.
- ↑ Ordagrant: i sin tid.
Psalm 2
1 Varför är folken i uppror och folken/krigarna mumlar gagnlöst? 2 Landets kungar står upp och härskare gaddar sig samman emot Herren och emot hans smorde. 3 ”Vi drar sönder deras band och kastar från oss deras bojor (rep)”. 4 Den som bor/tronar i himlen skrattar, min herre hånar dem. 5 Nu talar han till dem i ilska och i vrede skrämmer han dem. 6 ”Och jag har satt upp min kung på Sion, mitt heliga berg”. 7 ”Jag ska berätta om Herrens kungörelse han sade till mig: du är min son, idag har jag fött dig. 8 Fråga mig, och jag ska ge dig folken som arvedel och (till) din egendom; världens ände. 9 Du ska krossa dem med en järnspira (stav av järn) och som krukmakarens lerkärl du ska splittra dem.” 10 Och nu kungar, besinna er och bli förmanade landets/jordens domare/härskare. 11 Tjäna Herren i fruktan och gläd er i bävan! 12 Kyss sonen så att han inte vredgas och ni förgås vägen, för hans ilska brinner för litet. Lyckliga alla de som söker sig till honom.
Psalm 3
1 En psalm av David,
när han flydde från sin son Absalom.
2 Herre, varför är de så många,
de mängder av fiender som reser sig mot mig?
3 Det är många som säger om mig:
”Han kan inte få hjälp av Gud.”
(Sela)[1]
4 Du, Herre, är en sköld runt mig.
Du är min ära. Du lyfter mitt huvud.
5 Jag ropar till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg.
(Sela)
6 Jag kan tryggt lägga mig att sova.
Jag vaknar igen, för Herren är på min sida.
7 Jag är inte rädd för de mängder av folk
som omringat mig.
8 Sätt igång, Herre!
Hjälp mig, min Gud!
Du har alltid slagit mina fiender på käften,
och krossat framtänderna på de skyldiga.
9 Räddningen tillhör Herren.
Välsigna ditt folk!
(Sela)
- ↑ Sela är ett hebreiskt ord med okänd betydelse, som förekommer i många psalmer.
Psalm 4
2 Svara mig när jag ropar,
du min rättfärdighets Gud.
Du ger mig utrymme när jag är i knipa.
Ge mig nåd och hör min bön.
4 Ni ska veta hur Jag Är
själv utvalt dem som är goda.
Jag Är lyssnar när jag ropar på honom.
8 Du ger mig glädje i hjärtat,
mer än dem som får mycket säd och vin.
9 Jag både lägger mig och somnar i frid,
för du, Jag Är låter mig bo tryggt.
Psalm 5
4 Du lyssnar efter min röst på morgonen, Jag Är.
Tidigt vänder jag mig mot dig och är uppmärksam.
5 Du är inte en Gud som njuter av ondska.
Den som är ond får inte besöka dig.
7 Du förgör dem som ljuger.
Jag Är avskyr den man som är blodig och falsk.
12 Men låt alla dem som flyr till dig bli glada.
Låt dem alltid få jubla, för du försvarar dem.
Låt dem som älskar ditt namn hoppa av glädje.
13 För du, Jag Är, välsignar den som är god.
Ditt mottagande omringar honom som en sköld.
Psalm 6
Psalm 7
Psalm 8
Av David, Harpans mästare:
1 Yahweh vår herre [1], ditt stora namn ekar [2] över hela jorden, det är skrivet i skyn
2 Du har lagt styrka i barnens röster för att du skall stoppa fienden och hämnaren
3 Jag undrar, när jag ser månen och stjärnorna i skyn [3], skapade av dina händer;
4 Hur kan det vara att du märker mig en vanlig dödlig? Hur kan det vara att du besöker en människas barn?
5 Du gjorde människan bara lite lägre än himelens härskaror [4], fylld [5] med ära och härlighet.
6 Du lät människorna bestämma över din skapelse [6] allt har du lagt under deras fötter.
7 Får, Oxar och till och med vilddjuren [7]
8 Fåglarna som flyger och fiskarna som simmar
9 Evig Gud, vad fantastiskt ditt namn är över hela jorden.
- ↑ YHWH Adon
- ↑ ordagrant uppfyller
- ↑ ordagrant himlarna
- ↑ ordet elohim betyder himmelens härskaror men översätts ofta med änglar
- ↑ ordagrant krönt
- ↑ ordagrant dina händers verk
- ↑ bästar eller fyrfota djur, kan vara också betyda kor
Psalm 9
Psalm 10
Psalm 11
Psalm 12
Psalm 13
1 Till musik ledaren (körledaren), en sång av/till David. 2 Hur länge ska du alldeles (för alltid) glömma mig Herren? Hur länge ska du gömma ditt ansikte för mig? 3 Hur länge ska jag låta grubblet råda i min själ (sätta råd i min själ), mitt hjärta vara i sörj om dagen? Hur länge ska min fiende (kunna) stå upp/göra sig hög över mig? 4 Se och svara mig Herren min Gud. Tänd mina ögons ljus så att jag inte somnar in i döden, 5 så att inte mina fiender säger: ”Jag har makt över honom ” och man glädjer sig för att jag har fallit. 6 Men jag litar på din trofasthet, mitt hjärta ska glädja sig över din räddning och jag ska sjunga till Herren, för han har varit god mot mig.
Psalm 14
Psalm 15
Psalm 16
Psalm 17
Psalm 18
Psalm 19
Psalm 20
Psalm 21
Psalm 22
Psalm 23
1 En sång av/till David. Herren är min herde, jag ska inte sakna (någonting). 2 På gröna ängar låter han mig vila [1], han för mig nära stilla vatten. 3 Han återställer mig [2] min själv/mitt liv, han leder mig på rättfärdighetens vägar, för sitt namns skull. 4 För även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont [3], för du är med mig, din stav och käpp de tröstar mig. 5 Du ordnar inför mig ett bord framför mina fiender, du smörjer mitt huvud, min bägare flödar över. 6 Säkerligen kommer godhet och nåd [4] följa mig alla mina livsdagar och ska återvända (och bo) i Herrens hus, i dagar utan slut [5].
Psalm 24
Psalm 25
Psalm 26
Psalm 27
Psalm 28
Psalm 29
Psalm 30
Psalm 31
Psalm 32
Psalm 33
Psalm 34
Psalm 35
Psalm 36
Psalm 37
Psalm 38
Psalm 39
Psalm 40
Psalm 41
Psalm 42
Psalm 43
Psalm 44
Psalm 45
Psalm 46
Psalm 47
Psalm 48
Psalm 49
Psalm 50
Psalm 51
Psalm 52
Psalm 53
Psalm 54
Psalm 55
Psalm 56
Psalm 57
Psalm 58
Psalm 59
Psalm 60
Psalm 61
Psalm 62
Psalm 63
Psalm 64
Psalm 65
Psalm 66
Psalm 67
Psalm 68
Psalm 69
Psalm 70
Psalm 71
Psalm 72
Psalm 73
Psalm 74
Psalm 75
Psalm 76
Psalm 77
Psalm 78
Psalm 79
Psalm 80
Psalm 81
Psalm 82
Psalm 83
Psalm 84
Psalm 85
Psalm 86
Psalm 87
Psalm 88
Psalm 89
Psalm 90
Psalm 91
Psalm 92
Psalm 93
Psalm 94
Psalm 95
1 Kom, låt oss ropa i glädje över Herren,
låt oss jubla över vår räddnings klippa!
2 Låt oss träda inför hans ansikte med tacksägelse,
med sånger prisar vi honom.
3 För en stor Gud är Herren,
och en stor kung över alla gudar.
4 I hans hand är jordens djup,
och bergens toppar är hans.
5 Hans är havet – han har gjort det,
och det torra landet har hans händer format.
6 Kom, låt oss tillbe och böja knä,
knäböja[1] inför Herren, vår skapare.
7 För han är vår Gud och vi är ett folk i hans hjord, och får i hans hand.
Idag, om ni ändå ville lyssna till hans röst:
8 Förhärda er inte som i Meriva,
som på Massas dag i öknen,
9 då era fäder satte mig på prov.
De prövade mig trots att de sett mitt verk.
10 Fyrtio år kände jag avsky för släktet,
och jag sade: "ett vilset folk är de, de känner inte mina vägar."
11 Då svor jag i min vrede:
"de ska inte komma till min viloplats."
- ↑ tillbe … böja knä, knäböja … Hebreiskan har här tre mer eller mindre synonyma ord som uttrycker tillbedjan/knäfall.
Psalm 96
1 Sjung till Herren en ny sång, sjung till Herren alla länder. 2 Sjung till Herren, välsigna hans namn, förkunna från dag till dag hans räddning. 3 Berätta för folken om hans ära, för alla folk hans underbara gärning. 4 För Herren är stor, prisandes mycket, han är mer än fruktansvärd alla gudar. 5 För alla folkens gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen! 6 Prakt och glans är inför honom, och skönhet i hans tempel. 7 Ge till Herren, folkens släkter, ge ära och makt till Herren. 8 Ge till Herren, ära hans namn. Lyft upp en offergåva och kom till hans förråd. 9 Tillbe Herren i helig skrud, darra inför hans ansikte alla länder. 10 Tala till folken: ”Herren är kung. Världen står fast, (den) rubbas inte: han dömer folken opartiskt.” 11 Gläd dig himmel och jubla: marken, brusa havet och dess fullhet (innehåll). 12 Fält, jubla och allt som där finns. Brist ut i jubelrop alla skogens träd. 13 inför Herrens ansikte, för han kommer, han kommer för att döma jorden. Han ska döma jorden med rättfärdighet och folken tillförlitligt.
Psalm 97
Psalm 98
Psalm 99
Psalm 100
Psalm 101
Psalm 102
Psalm 103
Psalm 104
1 Välsigna Herren, min själ! Herre, min Gud, du är ofattbart stor. Du klär dig i majestät och prakt.
2 Du klär dig med ljus, som i en mantel, sträcker ut himlen som en tältvägg.
3 Det är han som timrar sina salar ovan vattnen, som spänner för molnen som sin vagn, som åker på vindens vingar.
4 Han gör vindar till sina budbärare, sina tjänare till eldslågor.
5 Han har satt jorden på sin stadiga grund, så hon aldrig kan rubbas i tid eller evighet.
6 Djupen låg över henne som ett täcke, högt över bergen stod vattnet,
7 men när du sa ifrån flydde det, från din tordönsröst sprang det sin väg.
8 Bergen steg upp, dalarna reste sig, till platsen du ordnat åt dem.
9 Du satte en gräns som vattnet aldrig passerar, aldrig kommer åter för att täcka jorden.
10 Det är han som skickar upp källsprång, som rinner fram i bäckarna mellan bergen.
11 De vattnar alla hans vilda djur, rådjuren släcker sin törst.
12 Ovanför dem bor himlens fåglar, de sjunger inifrån trädkronorna.
13 Han vattnar berg från sina salar. Det är frukten av dina verk som mättar jorden,
14 som får gräs att spira till boskapen och örter till människans tjänst, som får bröd att framgå ur jorden,
15 och vin som gläder mänskohjärtat, ansiktets glans ifrån olja, och bröd som ger mänskohjärtat styrka.
16 De mättar Herrens träd; de mäktiga furorna, som han planterat,
17 i vilka fåglar bygger bo. Örnen har sitt hem i toppen.
18 Höga berg finns till för renarna; klipporna är lämlarnas trygghet.
19 Han gjorde månen för månadernas skull, och solen som kan sina vägar.
20 Du lägger på mörker, och det blir natt. I natten tassar skogsdjuren fram.
21 Rävarna ylar efter byte, och söker sin föda hos Gud.
22 Solen går upp; de samlas in och kryper ner i sina bon.
23 Människan går ut till sitt arbete och tjänst, ända till kvällen.
24 Vad stora din verk är, Herre! Alla har du gjort i vishet. Jorden är full av dina rikedomar.
25 Där är havet, så vidsträckt och stort; där är ringlande djur, oräkneligt många, både stora och små.
26 Där är skepp som stävar fram; och Leviatan som du format för att leka därunder.
27 De väntar alla på dig, att du ska ge deras föda när tiden är inne.
28 Du ger åt dem, och de tar emot. Du öppnar din hand, och de mättas av det goda.
29 Du gömmer ditt ansikte, och de blir rädda. Du samlar in deras ande – de dör och vänder åter till sin mull.
30 Du sänder din Ande – de skapas; och du gör markytan som ny igen.
31 Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig åt sina verk.
32 Han som blickar på jorden så hon skälver, han rör vid bergen så de ryker.
33 Jag sjunger till Herren så länge jag lever. Jag spelar till min Gud i alla mina dagar.
34 Må mina tankar behaga honom. Jag själv gläder mig i Herren.
35 Må syndare utplånas från jorden, och de onda nå sitt slut. Välsigna Herren, min själ! Halleluja!
Psalm 105
Psalm 106
Psalm 107
Psalm 108
Psalm 109
Psalm 110
Psalm 111
Psalm 112
Psalm 113
Psalm 114
Psalm 115
Psalm 116
Psalm 117
Psalm 118
Psalm 119
Psalm 120
Psalm 121
Psalm 122
Psalm 123
Psalm 124
Psalm 125
Psalm 126
Psalm 127
Psalm 128
Psalm 129
Psalm 130
Psalm 131
Psalm 132
Psalm 133
1 En stigningssång för/till/av David. Se, vad gott och hur (vad) ljuvligt att/för bröder bor tillsammans. 2 Såsom (när) god olja över huvudet rinnande ner över i skägget; Arons skägg som rinner ner över hans klädnad (alt. hans kropp). 3 Såsom Hermons dagg rinnande ner över Sions berg, för där har Herren befallt välsignelser (att finnas/vara); liv till evighet.
Psalm 134
Psalm 135
1 2 3 4 5 6 Allt Herren böjer sig ner och gör[1] har skett i himlen, på jorden, i haven och alla djupen[2]. 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Psalm 136
Psalm 137
1 Vid Babylons floder där satt vi och grät när vi mindes Sion. 2 Vid poppelträden, där vi hängde upp våra stränginstrument. 3 För där bad man oss om en sångs ord (sjung) och de som fört bort oss (om att vara) glada: ”Sjung en sång från Sion”. 4 Hur ska vi (kunna) sjunga Herrens sång på främmande mark? 5 Om jag glömmer dig Jerusalem ska min högra hand glömmas (förlamas). 6 Må min tunga klistrar sig i min gom om jag inte tänker på dig, om jag inte upphöjer Jerusalem som min huvudsakliga (ראשׁ) glädje. 7 Kom ihåg, Herren, Edoms hus på Jerusalems dag, de som sade: ”Klä av, klä av intill hennes grund”. 8 Dotter Babylon, ödeläggerskan, lycklig den som återgäldar dig allt du gjort mot oss. 9 Lycklig den som griper tag och krossar dina spädbarn emot klippan!
